Hur det går till i journalistbranschen

Varför rota i gammalt groll, eller ens i nytt sådant?
Om det nu är så att mitt journalistiska arbete har blivit plagierat, varför inte bara vara stolt?
Bakgrunden är följande: Vid början av 00-talet skrev jag ett antal artiklar som jag publicerade på nätsajten Sourze. Jag vet, Sourze har ingen hög status i dag, men sommaren 2001 och ett tag framöver var den det hippaste som fanns, hade ett trendigt kontor på Tjärhovsgatan och Belinda Olsson som chefredaktör. Visserligen tog de betalt för att man skulle få publicera sig, vilket onekligen var en nackdel, men jag behövde få utlopp för mitt samhällskritiska skrivande och jag vände mig hur som helst till Sourze, där jag åtminstone fick ut mina artiklar, vilket sannerligen inte alltid var fallet. Jag var utbildad journalist, men betraktades som antingen överårig eller alltför obstinat i branschen och därför var det svårt för mig att få in en fot på något annat sätt i någon av de stora tidningarna.

En artikel jag publicerade den 2 januari 2003 heter ”Tjänstgöringsbetyget”. Den är skriven som en fiktiv dialog mellan två vänner, och handlar om konsten att skriva och tolka tjänstgöringsbetyg, utifrån Georg Uggelbergs bok i detta ämne. Men jag har alltså dramatiserat tematiken, lagt kunskapen om hur tjänstgöringsbetyg utformas och vilka dolda koder de innehåller i munnen på en av två vänner som berättar för den andra, som är ovetande. Dessutom tar jag mitt eget tjänstgöringsbetyg vid Sveriges Radio som exempel, vilket inte framgår av texten, men här kan nämnas. Också min läsning av Dennis Töllborgs böcker ingår, för han tangerar ibland ämnet.

Den artikeln har nu Mary Örnborg på Metro Teknik låtit sig inspireras av. Hennes artikel är publicerad i det aktuella numret av Metro Teknik (24-30 september). ”Lär dig koderna i chefernas omdöme”, står det på förstasidan, som alltså drar på hennes artikel.
Ämnet är värt att tas upp, och har också behandlats flera gånger i pressen. Men Mary Örnborgs artikel innehåller stycken som förefaller direkt avskrivna från min artikel. Så här skrev jag på Sourze:
”Tjänstgöringsbetyg är luriga, de ser så stolta och prydliga ut, men innehåller fördolda budskap och blinkningar till andra arbetsgivare.”
Det är formuleringar som inte finns i Georg Uggelbergs bok ”Att skriva och tolka tjänstgöringsbetyg” utan som är min egen tolkning utifrån ett samhällskritiskt perspektiv.
Så här heter det i artikeln i Metro Teknik:
”Stolta och prydliga – så brukar de flesta tjänstgöringsbetyg se ut. Men det kan vara lurigt att lista ut innebörden av de vackra orden. I omdömet finns det ofta dolda budskap och blinkningar till andra arbetsgivare.”
Likheterna är ju mycket tydliga ner på detaljnivå. Flera andra överensstämmelser finnes, trots att artiklarna som helhet är helt olika utformade.

För mig är det tydligt att Mary Örnborg har läst och tagit intryck av min artikel (som har runt 4.000 läsare!). Men jag anges naturligtvis inte som källa. Kanske anser hon det är riskfritt att låna av någon som publicerat sina artiklar på en (i dag) lågstatussajt som Sourze, eller vad ska man tro? Kanske är det bara så här det går till i journalistbranschen nuförtiden, ingen vill betala för den tid det tar att göra research och förbereda artiklar, då är det smartare att plagiera.

Jag har sålt artiklar minst en gång till de flesta stora tidningar, även till Metro. Jag har skrivit och publicerat kulturjournalistik som frilans med oregelbundna mellanrum sedan början av 90-talet. Men det här var en ny erfarenhet för mig. Jag tror däremot inte det var första gången för Metro, kanske är det snarast rutin att uppträda på det här sättet.
I dag skriver jag hellre gratis för kulturtidskrifter och nätsajter än för tidningar som lånar och plagierar.