Egypten - ett öppet slut?

Jag har märkt på mina "bästa" bloggsidor hur svårt det är att just nu skriva något om Egypten. Antingen får vi ur oss vår oro för kaos, diktatur, militär och polisiär rensning; de välbeställdas lite ängsliga eller tvärsäkra kommentarer om vad som möjligen kan eller borde kunna ske - och vad som inte får ske.
Eller så får vi vårkänslor av empatiskt och upproriskt slag.

När jag ser människorna på gatorna i Kairo, filmerna av deras kroppar och ansikten, är min första reaktion glädje. Det sker stora ting när ett folk har fått nog, och låter sina krafter välla fram över stadens gator.
Glädje - och samtidigt vaksamhet. För så där såg det ut också under Pragvåren 68 , när folk delade cigg med soldater på tanks.

Men, glad eller orolig, vem är jag att tala om vad som borde, eller skulle kunna, ske - när inte ens docent Leif Stenberg, Chef för Mellanösternstudie-Centrum vid Lunds Universitet - kan säga mycket mer än så här:
"Det är en styrka att protesterna nu inte har organiserats av politiska partier, samtidigt är det en svaghet att det inte finns strukturer för hur missnöjet ska förvaltas och omsättas i politik. Mohamed ElBaradei är ingen enande kraft, men en av de få som skulle kunna leda en övergångsregering inför ett val."

För dem som är särskilt oroliga över vad Muslimska Brödraskapet kan få för inflytande vid ett eventuellt maktskifte med fria val, föreslår jag en läsning på deras egen websida, bara en timmes läsning kanske, innan vi anser oss ha en susning om vad de står för.

För dem som vill bli uppdaterade av en intelligent kommentator, icke anställd vid Sveriges Radio, finns Rasmus Fleischer.
Att resa till en strand, och sitta under parasoll, när tidernas revolt pågår bakom ryggen, verkar däremot som en mycket dyrköpt icke-händelse. Sorry.
Men här kan man läsa en av de mer uppmuntrande nyheterna.
____________________________________________

Uppdaterar med två intressanta artiklar från The Guardian, den första av Slavoj Zizek och den
här om Muslimska Brödraskapets roll.
Ännu en uppdatering: Här skriver Dan Nolan om skeendet minut för minut. På några timmar förstår man vad Twitter kan betyda; det har naturligtvis aldrig hänt mig förr. Tipset kom från Thomas Nydahls blog. Även kallad: Friends are made on the battlefield.
Citat från Nolan: I have taken shelter. SO much anti-jazeera sentiment among mubarak supporters its not safe to be outside. Say a prayer for #cairo tonight.
Ännu en länk frånThe Guardian. Och en från Der Spiegel, samt en artikel av Timothy Garton Ash, från the Guardian. Torsten Kälvemark har också ett allvarsamt inlägg om läget.
Nolan: "For all latest on Tahrir sq be sure to follow evanchill. Aljazeera still exceptionally well-covered despite ALL the challenges!".
Rapport från Robert Fisk på The Independent, värd en försiktig optimism?
Och mer ändå; en intelligent analys av Paul Mason . Om massrörelsers sociala psykologi här. Och om tio hoppfulla framsteg för folket på Tahrir square, skriver Juan Cole . Samt Andrew Rawnsley från The Observer : "The west should cheer, not fear."
Ännu en läsvärd artikel från Der Spiegel .
Dagens mest bittersöta tweet: "Definite woodstock atmosphere in tahrir tonight (even though I wasn't at woodstock") - från evanchill. (Se ovan), 7.2.11.