När punken nådde Småland
köpte jag en basgitarr på postorder
lyckades koppla in den i en gammal rör-radio
utan att vare sig radion eller basen blev strömförande
vi repade några gånger i familjens källare
föräldrarna alldeles för snälla, naiva inför oljudet
den ende som kunde spela i gänget, R, gillade Thin Lizzy
på gymnasiet gled han omkring i lång päls och röda skinnbrallor
han sa hejdå rätt snabbt, men polaren H köpte en fuzzbox
lärde sig ta barréackord, vi tyckte att vi kunde spela ganska snabbt
vi läste Schlager och NME, snart vrålade vi gabba gabba hey
året därpå bytte jag upp mig
insåg att Peter Ivarss hade en Fender
småstadens ende tillgänglige trummis H hade hår på bröstet,
L, från fotbollen, ägde en elgitarr och var musikalisk på riktigt
vi blev en udda trio, ville markerade vår särart och döpte vårt band till
»De tre små vita kaninerna som springer över Den mörka heden«
jag fixade en flanger och ett eko, gitarristen hade magiska fingrar
vi namedroppade ofta JD, TT Reuter och A Certain Ratio
och hyrde ett övergivet kontor nära Åbro bryggeri
ibland klev det in folk i replokalen, fulla, gapiga, på väg
till eller från stans enda diskotek, som också låg i närheten
RW skrev subjektivt fint om oss i lokaltidningen
ingen av oss kunde sjunga, vi övertalade K att vara med
kravet var att alltid röka John Silver på scen och på foton
han kunde inte heller sjunga men kunde se cool ut, det räckte
han gillade Discharge och The Stranglers, det räckte också
flyttlasset gick till storstan -86, vi ordnade en andrahandstrea
i en delad replokal i Farsta bytte vi namn till det muntrare »De Nakna & Levande«
vi var med i lokalradion och trodde nog att allt snart skulle lossna
i backspegeln är det väl uppenbart att det nya bandnamnet
lät lika mörkt och deppigt som det tidigare
efter nåt år rann allt ut i sanden, det hände att jag sov i replokalen
men vi skapade fina minnen, och som trio spelade vi åtminstone på festivalen
. . .
Texten är ett utkast, och ingår antagligen i en kommande utgåva på temat »musik«.
