För dem av oss som ännu tycker mycket om Lars Gustafsson - som poet alltså, hans politiska åsikter kan vi lämna därhän - fanns idag ett radioprogram av tillräcklig längd. Det är som jag sagt förut, någonstans, att vissa män blir bättre med åren. Särskilt då den här mannen, som från sin lite dryga attityd nu mognat in i en visare, mjukare fas. En stark personlighet är dessutom alltid ett plus i radio, där vi så ofta får lyssna på det vi redan hört, vet, eller fått oss upprepat intill gäspningens gräns.
Jag vet inte om programmet går i repris, men troligen går det att hitta på web-radion.
Ett par rader ur uppläsningen, ur en dikt om fåglar, fastnade i minnet (med viss risk för felcitering):
"Djupet under honom är hans trädgård,
djupet över honom är hans brunn".
Dikten nedan har jag klippt direkt från SR-sidan på nätet:
I jordebrynet
Försommardag.
Här finns de flygande,
Alltför lyckligt ovetande.
Här finns de simmande
Alltför tyngda av smärtan
Att en tidsrymd finnas till.
Och vi som tillhör jordebrynet
Vi, som är över och under
de alltför verkliga,
Vi overkliga, mellan alla riken.
_ _ _ _ _ _ _ _
Länk till programmet De svävande.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
Tack för radiotipset! När solen inte skiner så underbart och alla tvingande saker är gjorda ska jag lyssna.
Med, vad blir det, jag räknar... 51 Gustafsson-volymer i hyllan får jag väl räknas till fansen... Och mer och mer blir det poesin jag återvänder till.
Även jag vill tacka för det tipset!
Jag håller herr Gustafsson för en av de allra mest läsvärda svenska författarna. Har så gjort alltsedan jag började läsa honom 1969 (tror jag det var). I likhet med Lennart Erling har jag så gott som allt av honom i hyllorna.
Och till skillnad från dig, Gabrielle, har jag även uppskattat hans ofta retfulla men aldrig ointressanta kritiska hållning till det svenska 70-talets konsensussamhälle och allmänt gentemot dem som äger "problemformuleringsprivilegiet" i en enhetskultur som vår. Utan att därför alltid vara enig med honom i alla enskildheter.
Bokbjässar - ni!
För mig i min ungdom var Gustafsson på något sätt pojkarnas poet, men jag kapade åt mig en bit ändå.
Men mest kapade jag Ekelöf, Eliot, Martinsson, Södergran, Sonja Åkesson och San Francisko-poeterna.
Nu är jag, erkännes, ingen stor poesiläsare. Mer åt prosa och essä-hållet. Men ibland hör jag just det där enda nödvändiga i ett par lyriska rader. Gärna då med natur och filosofi som grundfundament, och helst med ett subjekt någonstans i anslaget.
LG har det där, och vad beträffar hans politiska avdelning, så håller han ju dikterna fria från polemik. Som alltid; en vila.
Och Eijnar; jag är inte tusenfalt bevandrad i hans argumentationer, men visst behöver Sverige och alla andra länder också, sina motvallskärringar! Gärna intelligenta sådana. Jag har dock en känsla av att den priviligierade människan i sitt torn, vet ganska lite om hur det är på marken, bland fotfolket.
Skicka en kommentar