The cruellest month indeed

Ja, ni kan ju gissa vilken dikt som dyker upp i huvudet så här års, när vintern inte släpper taget och det bara är svinkallt och uselt fast man längtar efter värme och hoppas på något som inte blir. Jag är inte särskilt förtjust i den tidiga våren; det är alldeles för ljust och solen har ingenting att lysa på förutom grusig snö, kala träd och grå fläckar av barmark med hundbajs och gammalt skräp.

Ja, alltså:

April is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain. 

Inte för att man ser till några lilacs eller något spring rain, men ändå. Och detta är alltså inledningen till The Waste Land av T. S. Eliot – det vet ni säkert men eftersom jag ibland är mer journalist än litteraturvetare så talar jag om det för formens skull.