Looft får beröm

Eftersom Helena Looft är en så himla försynt person, och kanske inte själv vill promota sig här, så gör jag det. Lite lätt bara, med vänster hand. För hos Bernur finns nu en fin recension av hennes nya bok: "Pappa, vet du vad jag drömde".

Stilen är korthuggen, med distinkt markerade korta kapitel, fragmentariskt hopsamlade, i en enhetlighet av ovanligt slag, som bildar en mosaik av bitar som skapar mönstret. Mer än en saga som slits itu blir det en saga som stannar upp, bara stängs av och låter tillvaron stelna.

Looft är bra på att gestalta den sköra människan, utan att hon görs till en manifestation för författarens förutfattade meningar om ett psykiskt tillstånd; man kan anklaga svenska nutidsförfattare för mycket, men inte för att skriva begripligt och trovärdigt om människor som lever i psykosliknande tillstånd.

 

Läs hela recensionen Här .