Dominic Williams skriver en slags social dikt, vänd mot de mänskliga sambanden. Flera gånger under läsningen kommer jag på mig med att undra hur många medverkande det är i dikten, när det i själva verket kanske bara är en.
I titeldikten, En
galen man på tåget, förefaller det som författaren vill bära det stigma av
försupet utanförskap som denne man han möter på tåget uppvisar. Det finns en
stolthet över att alla möjliga kontakter får rum i hans ficka och hans hjärta.
En dikt från Tranås
fångar den gentila stämningen mellan skandinaver, walesare och irländare som
möts på den bekanta fringe-festivalen.
Dikten Herr Jones
skildrar en vänskap så tajt att fingrarna som går in i spegelglaset tycks
gemensamma.
Dikterna kränger över sidorna, fulla av intryck och ordmagi. Walesiska (kymriska) kommer in med sin milda, vilda klang. Mest är det dikter om möten, där det mänskliga träder fram i ny men ändå välbekant gestalt.
Här håller poeten i vardagens trådar, som i det här fallet är en jacka som gått i arv:
”Jag
har hans jacka på mig,
den
passar bra
Jag
trodde inte den
skulle
göra det
/…/
Jag
hoppas att du fortfarande
gillar
den,
vi
bär den på olika sätt,
han
hade flera lager än jag.”
Simpatico finner jag detta.
Fotnot: Dominic Williams
är walesisk poet som i tiotalet år har gästat och arbetat med Tranås at the
Fringe. Han har givit ut ett halvdussin böcker. Mest känd är han nog som återkommande MC för den styrda öppna scenen Pilsnerpoesi som inleder och avslutar festivalen. Dikterna i samlingen är översatta av Jonas Ellerström, Frank Bergsten, Peter Nyberg och Klara Hsin.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar