Det var mindre glamouröst
i ditt sällskap
än jag trodde
och inte fick man
säga
vad man ville heller
även om jag trodde
det
i det döda landskapet
döda stjärnor
det var min yttrandefrihet
som gnällde över ofrihetens
mått
jag ska inte
förneka din stora gåva
Längtan efter ord av
solidaritet som
brann i fyrfatet
utanför
palatsträdgården
Någon gång fick
man vara
den man ville
serru
någon gång vart
hundrade år
sken solen upp –
Vad det innebär
att vara poet
måste det
verkligen sägas
nu när det inte längre
kan
förlöjligas kommer du till mig
med öppna ögon
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar