Aisopos möter Marx i denna bok och mötet regisseras av författarinnan. Fabeln - som det ju är frågan om - börjar med inköpet av en åsnefigurin på loppis och slutar med det mest personliga och brännbara i frågor kring liv och död och livet efter detta. Underavdelning bland livsfrågorna: exilens villkor framförallt.
Jag har ofta funnit Athena Farrokhzads dikter för pekpinnemässiga, som om de var uttryck för en ideologi mer än något annat.
Hennes omsusade
debut med Vitsvit (2013) var konceptuell på ett i längden påfrestande sätt, vem
orkar läsa en hel bok där texten är satt i vitt mot svarta textremsor? (Jag har
naturligtvis läst den, liksom jag läst uppföljaren I rörelse och delar av Trado.)
Jag tycker hela arbetssättet tar bort något av texternas berörande ämne, hennes
egna familjemedlemmars sätt att hantera exilen och det främlingskap de kunnat uppleva
i Sverige.
Nu är det dags för en ny bok av henne, Åsnans år, som givetvis får förstadagsrecensioner och beledsagande intervju. Så är ju hon också en enkvinnas maktfaktor i svenskt litteraturliv som mångårig lärare vid Biskops-Arnös författarskola och nyutsedd ansvarig för litteraturscenen vid Kulturhuset i Stockholm.
Men det här är
något annat än de tidigare böckerna. Hon utgår från ett ”lågt” ämne (åsnan,
inte lika fin som hästen). Fokuset på åsnan, som blir en sinnebild för
proletariatet och arbetarklassen, befriar hennes dikt och gör den till en
mångdimensionell resa, där hennes eget vardagsliv med barnen och hennes älskade
ger en självklar närvaro åt raderna.
Åh djurvärldens
proletär
hur många gånger
din vikt har du burit
Allt mervärde du
ger upphov till
och allt löje du
får i gengäld
När piskan inte
viner dinglar moroten
som en ouppnåelig
belöning
och hästens jämlike
blir du aldrig
Vilket öde för ett
kreatur
Jag kan ta dina
korgar nu
Den marxistiska analysen är (som synes) oförändrad hos Farrokhzad men klangen är annorlunda. Massdemonstrationerna får vänta medan författarinnan gräver sig ner bland fakta och mytologier kring åsnan som djur med diverse konnotationer.
Den nya, i mitt tycke, något försonliga tonen öppnar för en torr humor, lyfter medmänsklighet och även med-djurlikhet när hon lever sig in i åsnans öde som arbetsdjur genom seklerna.
Kommunismen vilar tung över vissa rader men det kan den ju få göra, säger jag som röstar vänster om mitten. Låt vara att vissa formuleringar gör mig tveksam till deras poetiska uttryckskraft. Man kan lika väl säga att matlagning tar en stor plats i boken och ingredienserna får en symbolisk karaktär. De styckena finner jag mycket sympatiska. Kärlek och omsorg finner sin plats i boken.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar