Så dog kommentarerna ut. Det sista uttalandet i trötthetens marginal. Den snabba tanken klockan 18.30. Det hånfulla anfallet klockan 20.45. Det ärligt uppmuntrande tillropet klockan 22.16. Den hätska rasismen klockan 23.20. Samt de många orden med utropstecken: Fint! Tack! Exakt! Precis!
Till sist även de mest genomtänkta kommentarerna, de som i sin anspråkslöshet gömde både klokskap, självinsikt och diplomatisk intelligens. Humoristens replikföring dog ut, tillsammans med melankolikerns och statistikerns, ingenjörens och kockens.
Allt borta. Såsom löv i vinden. Miljarder tankar och hälsningar, omöjliga att rymma i ett bibliotek. Fallna ut ur livets bok, rinnande i livets flod, oskiljbara från dess vatten. Där ser vi oss själva, den sista meningens andfådda fästen, rinna vidare utan uppmärksamhet. Som vore våra ord bubblor i en flodvirvel. Omöjliga att återta. Fiskar på väg bort, eller uppströms, ord vars förlopp och utveckling vi inte kunnat förutse. Delar i en rörelse på väg mot ett större hav. Förlustens omnipotens.
Romkorn. Sandkorn. You name it!
- - - - -
”Av nöden tvingad att företa mig något, att få tiden att gå på ett eller annat sätt, försökte jag i mitt mörker att återerinra mig alla mina kunskaper. Hela nätter ödslade jag bort med att försöka minnas några stenormars ordning och antal, eller formen på en medicinalväxt. Så övervann jag åren, så tog jag det i besittning som redan var mitt.”
Gudens skrift
Ur J.L. Borges: Biblioteket i Babel, Bonniers, 1963
(Novellerna samplade ur Ficciones och El Aleph)
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar