Du lindar av olvon en midsommarkrans
Och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans
Som högt över tallen står.
I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn i långdans,
I språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans
Där Ull-Stina, Kull-Stina går.
Rune Lindstöm
folkpoet och skådespelsförfattare från Dalarna
2 kommentarer :
Âh. Tack för pâminnelsen om en av de vackrare melodierna. Visst är det väl sâ att den liksom Kristallen och nâgra fâ andra fângar det där sorgesamma leendet perfekt?
Ja, visst är det så. Kristallen den fina, Ack Värmeland du sköna, och - på danska då - jeg gik mig ud en aften.
Skicka en kommentar