I det allmänna jäktets tid

På nästa litteraturvetenskapsseminarium ska vi diskutera Stéphane Mallarmés Ett tärningskast och jag läser introduktionen till den svenska översättningen, eller tolkningen, av Harry Järv, utgiven av FIB:s Lyrikklubb 1972. Där får man veta att Paul Valéry en gång sa till Mallarmé:

"Den motståndslösa läsbarheten har blivit regel inom litteraturen i det allmänna jäktets tid, eller åtminstone ett skrivsätt som går denna tendens till mötes. Man vill inte läsa annat än vad man själv hade kunnat skriva. En sådan litteratur kräver ingen ansträngning, ställer inga krav på viljan. Här triumferar tron att nöje och möda utesluter varandra."

Detta sas alltså för över hundra år sedan, och, ja, som synes kunde någon ha sagt det även i dag. Jag tycker sådant här är lite trösterikt, man vill ju ofta tro att saker och ting blir värre och värre, men såväl Mallarmé som Martinson som nutida författare har inte kunnat undgå den här sortens problem.