intervju med Peter Nyberg
Jag har själv medverkat ett år som poet på festivalen (2017) Men första bekantskapen med arrangörerna och föreningen Kultivera väckte en del frågor som jag nu i efterhand och inför årets festival försöker reda ut, och vem är bättre att fråga än författaren och litteraturutvecklaren Peter Nyberg, som varit inblandad i festivalen under alla år sen starten? Titeln här ovan må vara en klyscha men den har ovanligt nog täckning i texten, Tranås at the Fringe har blivit en av de viktigaste festivalerna i Sverige och den är värd att belysa ur alla möjliga aspekter. Även om den i grunden lever sitt eget liv.
Vad är
egentligen historien bakom Tranås at the Fringe, denna vid det här laget ganska
etablerade konst-och litteraturfestival? Hur gick det till när den
nordsmåländska metropolen Tranås, med 15 000 invånare, blev till ett
litteraturens Mecka, en mental och fysisk plats som liksom existerar som en
helt egen punkt på den svenska litterära kartan? (Om du inte håller med mig i
min beskrivning av At the Fringes roll så säg det här på en gång!)
- 2014 genomförde Kultivera
ett första författarresidens i Tranås. Författarna kom från olika delar av
världen och ville på något sätt visa vad de ägnade sig åt, så de skapande 12
separata evenemang. Efter hand tänkte vi att evenemangen lika väl gick att se
som en festival med en inledande och avslutande Pilsnerpoesi (en styrd
öppen scen med MC). I Tranås fanns förutom Kultivera också tidskriften
Populär Poesi och Magnus Grehn förlag. Vi fick pengar från Svenska Akademien
och jag anställdes året efter på några procent, vilket ledde till att
festivalen genomförde 70-80 evenemang 2015, framför allt inom litteratur men
också inom andra konstformer. Jag tycker om beskrivningen av Tranås
exceptionella kulturliv som en parallell värld. I hög grad är det så eftersom
en stor del av Kultiveras verksamhet är internationell, de ägnar sig åt
metodutveckling, nätverkande och processer snarare än produktion, vilket gör
att verksamheten i stort är ganska svårgreppbar för människor utanför
konstarterna. En viktig faktor till att det fungerar i Tranås är att Colm Ó
Ciarnáin, som grundade Kultivera balanserat mellan att hela tiden omskapa
verksamheten men också vara medveten om vad det är han vill med föreningen.
Vänlighet och
alla-känner-alla-stämning (snart känner alla varandra i vilket fall) är en
viktig del av festivalens profil. Men stadens breda boulevarder imponerar också
och tycks placera Tranås någon helt annanstans än ute i den litterära
periferin. Vad säger du, med din inblick i festivalens upplägg; befinner vi oss
i någon vettig mening i en periferi eller är Tranås betydligt mer centralt än
man kanske kan tro vid första besöket?
- "Mellan någonstans och ingenstans" har varit en slags slogan som belyser vår egen syn på dilemmat och begreppet fringefestival (en festival i marginalen) kommer ur samma förståelse. Det komplexa ligger i att vi är mer internationella, alltså mer globala, än nästan alla andra litterära festivaler i Sverige tack vare nätverkande samtidigt som spelplatsen är en ort som inte ligger avsides i meningen att det egentligen inte finns någon anledning att slumpmässigt åka in i Tranås för resenärer (om man inte åker bil mellan Mjölby och Vetlanda). Digitaliseringen som skett tack vare pandemin har också lett till en betänklig närhet till Kultiveras nätverk, författare som legat i residens tillsammans kan plötsligt talas vid digitalt under evenemangen.
At the Fringe har samarbetat med en
rad författare från Wales, Irland och Storbritannien, som t.ex. curatorn Dominic
Williams (Wales) som återkommer varje år. Vadan denna betoning på författare
från västligt belägna öar? Anar vi utkastet till ett keltiskt litterärt
universum som går igen i Tranås?
- I väldigt mycket har det
varit tvärtom - Tranås seder och berättelser går igen i de besökande
författarnas poesi. Jag tycker att det blir spännande när till exempel
Tishani Doshi, en indisk poet som verkar i stora delar av världen, har tre
dikter som uttalat eller genom allusioner har Tranås som tematik eller fond i
den hyllade poesiboken Girls Are Coming Out of the Woods. Dominic
och Colm möttes under Wexfords kulturfestival och eftersom Colm kommer från
just Wexford i Irland och Dominic är från Wales ligger tyngdpunkten där. Men
det vore fel att begränsa verksamheten genom att tänka att det bara är
människor från öarna, det finns en stark koppling både till Turkiet och
Sydamerika via Red Doors nätverk i Köpenhamn - vilket inte minst är synligt i
fringefestivalens program.
Festivalen verkar i ovanligt hög
grad ha ett kollektivt ledarskap. Vem är det som bestämmer bokningarna
egentligen? Och vilka är Kultivera?
-
Fringefestivalens princip är att vem som helst får göra vad som helst
(nästan). Det finns expertgrupper i Kultiveras nätverk som beslutar om
litteraturevenemang, filmer, konst, dans och de allmänna evenemangen. I hög
grad anmäler sig artister till det "Open Call" som läggs ut i början
av året. Föreningen Kultivera står för de administrativa nödvändigheterna.
Eftersom föreningen just blivit del av ett nordiskt nätverk för
fringefestivaler var de tvungna att ha en ganska hård sållningsprocedur
för första gången någonsin, men det leder å andra sidan till att festivalen
i år blir större än någonsin.
Kultivera skapades 2012 av Colm Ó
Ciarnáin med det konkreta syftet att driva residens för olika konstformer. Det
första således 2013 i konst. Efter hand har föreningen blivit en magnet för
konstnärer inom alla konstformer och man har växlat om till att vara ett sorts
administrativt paraply som hjälper en rad föreningar på olika sätt. Inom alla
typer av konstformer skapas av systerföreningarna Spegel (för film) och
Litteraturcentrum >KVU en stor mängd evenemang till vilka Kultivera tillför
professionell, ofta internationell, kompetens.
Vad skulle du rekommendera en
besökare att se och uppleva på årets Tranås at the Fringe?
- Pilsnerpoesikvällen den
9 juli under Dominic Williams ledning är den stora avslutningen och vanligtvis
en fascinerande upplevelse. Svenska Haikusällskapet har en samling med öppna
evenemang under den sista helgen. Daniel Malpeca från finska PEN kommer och
berättar om sitt arbete. Louise Halvardsson har workshop om scenisk
framställning. Pablo Saborio flyger upp från Amsterdam och har workshop i hur
du gör korta korta filmer. Klokast är att se i programmet på www.atthefringe.org/ när festivalen närmar sig (just nu
finns inte allt med) för att ta del av det som du är intresserad av. Det finns
något för alla och det mesta är gratis.
intervju av Andreas Björsten
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar