Vi möts vid gränsen
där
allting tar sin början
i
olika riktningar
Minnesmonumentet
flagnar
Polaroidfotona
Ser
ut som de alltid gjort
Brunmurriga
Vinden
vill in i träden
och
jag vill ut på
gatan…
Tror
jag!
Du
kommer
från
70-talet
Jag
är på väg dit
Det
går inte att
orientera
sig
när
allt är underliga
perspekttivförskjutningar
Du
känner Stagnelius
”Vän!
i förödelsens stund”
och
vet att sången är
det
enda som skingrar
vårt
mörker
Ovän
i
bedrövelsens
tid
Det
är Parkinson
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar