”Din tyngdkraft min fjäder” av Tom van de Voorde (Rámus, 2022)

Rámus är ett litet men inflytelserikt svenskt bokförlag, Bland mycket annat har de givit ut flera titlar av Nobelpristagaren Louise Glück. Dessutom jobbar Per Bergström där, redaktören som har sista ordet vad gäller att boka poeter till Rum för poesi på Bokmässan.

En av de senaste utgåvorna på Rámus är ”Din tyngdkraft min fjäder” av flamländske poeten Tom Van de Voorde (övers. Per Holmer). Jag är verkligt kluven till den boken. Mina favoritdikter i den är de förhållandevis nollställda, som visar upp ett klart, europeiskt alienationstillstånd, stadslandskap som han faktiskt förmår göra poetiskt fruktbara.

 

                                            på väg mot en stunds

                                            intimitet och uppmuntran

                                            korsar jag tanklöst en gata

                                           

                                            viker av åt fel håll

                                            förbryllad av ränder på en grön rock

 

                                            puffade och gnuggade

                                            känns händerna torra

                                            nästan kritiga

 

                                            jag sticker inte ut

                                            är ingen att bry sig om

                                            stöter inte någon

 

Trots sin föga prestationsinriktade lågmäldhet fungerar det som dikt, då meningarna ändå är överraskande utan att kännas sökta.

Annorlunda förhåller det sig med de långa uppvisningsdikterna, som på något sätt vill visa upp upphovsmannens smartness. En internationell dikt, lik konceptkonst. Det blir ändå lite kul när en facebook-lek leder honom till att ta upp kontakten med den amerikanske, minimalistiska konstnären Robert Mangold (denne existerar i verkligheten, vilket man ju aldrig kan vara säker på som läsare, men Tom Van De Voorde verkar inte vara typen som ljuger, även om han hittar på). Dokumentärt framställda tankar genomsyrar de ambitiösa slutdikterna i diktsamlingen. Tom van de Voorde framhåller själv att det rör sig om konceptkonst genom att ta in begreppet i sammanhang med – ja, vännernas sexliv till exempel.

                                            Dessa sexliv som de talar om

                                            för tankarna till konceptkonst

                                            Det handlar om språk och föreställning

                                            snarare än vad som bokstavligen äger rum

                                            /../

                                            konsthistoriskt saknar det täckning

                                            Inte desto mindre betygar våra ord,

                                            om än inte uttryckligen, att konst är nödvändigt

 

Jag har svårt för alltför smarta, uttänkta dikter. Men kanske genomgår den europeiska lyriken just en fas där den befinner sig farligt nära den internationellt orienterade konceptkonsten, Det är det genuina infallet i lyriken, alltid bundet till en plats, som är hotat. Det här kunde vara rader ur vilken poesimässa, vilken plats på jorden som helst. Men det är Flandern och Tom van de Voorde är ingen dålig poet..