Bern Porters Kärnvapenepoken och andra dikter (Magnus Grehn Förlag, 2022) är en tunn men mycket levande diktbok. Det är en tvåspråkig utgåva (svenska och engelska) med omskakande läsning, lämpad speciellt för den som brukar känna skuld inför sina medmännisor, för här kan vi jämförelsevis tala om Mega-Ågren. Bern Porter (1911-2004), på den tiden fysiker, var nämligen en av dem som handplockats att jobba med The Manhattan Project, projektet som gick ut på att ge de allierade under andra världskrget tillgång till atombomben. Som mest arbetade 130 000 människor med detta i framförallt Los Alamos, New Mexico. Porter kom dock att vara knuten till Princeton-universitetet i nordöstra USA i sin forskning kring hur man utvinner uranium.
Så småningom släpptes atombomberna över Hiroshima och Nagasaki med känt resultat, hundratusentals döda och strålskadade.
Om Porter från början känt sig smickrad av att vara del av ett så mäktigt projekt, kände han nu bara avsmak.
Han lämnade branschen för att aldrig återvända. Han kom i stället att etablera sig som konstnär, författare och anti-kärnvapenaktivist (även anti-kärnkraft). Speciellt kom han att ägna sig åt forskning kring författaren Henry Miller.
Hans dikter
publicerades mest i underground-sammanhang och blev mer uppmärksammade i Japan
än i USA. Det är starka saker, inte en enda av dikterna i Magnus Grehns urval
undgår att vara märkt av atombomben och kriget. Hör här:
skyldig bortom förlåtelse
skyldig bortom ånger
skyldig bortom år av träldom
skyldig bortom ett liv av kall
inskränkthet
/…/
Jag kan inte säga att jag är ledsen.
Jag kan bara säga att jag är skyldig.
(ur
Dessa femtio år som gått, 1995)
Detta är
storslagen dikt, förskräckandé dikt. Översättningarna i diktsamlingen är gjorda
av Frank Bergsten, Magnus Grehn och Colm O’Ciardàin.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar