Jag kan ju säga så mycket som att jag egentligen delar Larry Silváns politiska åskådning - med den skillnaden att jag inte vill ha ett "hårt" kommunistiskt styre utan ett andligt, kulturellt och beläst vänsterparti med solidaritet som ledstjärna. Ett som sätter stopp för dödskulten i form av ständiga utförsäljningar och privatiseringar. Känns som om det har pågått i 2 000 år!
Samhällets nedgång börjar när man spottar varandra i ansiktet, för att inte säga betydligt tidigare.
*
Det är inte litterära fadermord vi har sett sedan millennieskiftet: det är litterära farfarsmord. Vi 50-talister skulle ju kunna ha barnbarn vid det här laget - om vår situation inte hade varit så osäker.
Under tiden har verkligheten rikoschetterat sönder
bl.a. mina och Peters dikter. Våra barnbarn i form av våra dikter har nästan tagits
av daga. Det kommer bli ändring på den saken .fr.o.m. nu, åtminstone för egen
del. Vi är medvetnare, mognare och starkare nu, för att citera Larry Silván. Allting handlar om människovärdet, om valet mellan dikt och diktatur.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar