Självcensur hos kulturredaktörer

Sen kan man undra över den rädsla och latenta självcensur som driver vissa kulturredaktörer att formulera artiklar som denna.
Varför går en redaktör för Ord & Bild ut och påstår att en essä i hans egen tidskrift inte skulle falla inom ramen för kulturdebatt? (Jo, även kulturdebatt och analys – inte bara ”presentationer inom de skilda konstarternas områden” - ingår i definitionen av stödberättigad kulturtidskrift, se kulturpropositionen.) Varför sneglar så många svenska skribenter mot staten för godkännande? Beats me. Ibland verkar det som om kulturstödet i sig får negativa verkningar, folk stannar upp och funderar över vad de får skriva.