Ny diktsamling av Håkan Sandell (två)

Håkan Sandell

Där våra floder rinner samman

Nya dikter 2023-2024, Bokförlaget Faethon

Håkan Sandell (f 1962) är en av sin generations främsta och mest produktiva poeter. Från sin lite avsides belägna position i Oslo har den forne Malmöpoeten hittat en till synes outsinlig lyrisk ådra. Sedan 2020 har han nu givit ut fem diktsamlingar + ett par översättningsvolymer + tegelstenen Urvalet så, med hans samlade dikter 1981 - 2020.

I sin senaste diktsamling Där våra floder rinner samman, utgivet av det lilla förlaget Faethon, samlar han flera trådar från tidigare böcker. Den 80-sidiga boken är förresten inte svart, som man kan tro vid första anblicken. Denna digitala version av bokomslaget kan heller inte återge alla färgnyanser, utan det bästa är att söka upp den fysiska boken. Håll ögonen riktigt nära så ser man att bokomslaget är mörkt lila. Färger har för övrigt en viktig roll i Sandells dikter, vilket nedanstående dikt är ett tydligt exempel på.  

[II:20 ur Där våra floder rinner samman, Faethon 2024]

du har sett folk fladdra iväg till sina arbeten

och daghemsplatser, i motvind och rutiner,

passera de parterade kvarterens husgavlar

vid bussköns uppskissade altartavleansikten.

Du ser även det outförda vita på målarduken,

ser en slarvig frukost inhandlas i närbutikerna.

Och där, genom regn, avgaser eller dimma,

ser du kärlek misslyckas och kämpa vidare,

ens ostadiga framtid matchande den andres.

Du ser hur höstvind som gled ner från åssidan

har slitit med gulnade skärvor ur trädkronorna,

ser hur fort nakna ord svikit sin bästa mening.

Du skymtar också, svårbeskrivit, den pelare

sila igenom som trots allt upprätthåller vår tid,

fast kanske är den bara det omålade emellan.

Du såg de strålande grå morgnarna, och hörde

det impermanenta ropa längtansfullt på kväll.

Så står hastig skrift på väggarna i öppen kod,

från taxibaksäten skymtas i natthimmelsblått,

hur killen där, vid broväggen, med ryggen till

står lår-injicerarande med byxorna hängande,

så snedlutande som gatans byggnadsställningar.

Snart är också han och olycksvännerna borta

med det andra försvinnande, oktober som växlar

till november, varpå ett än tyngre mörker skall

föras in av en barsk vind och sedan bli varande.

Utöver det väntar mest bara de första snöfallen,

glödvarma krogrum, och så symboldagen för

det heliga barnets födelse kort inklämd,

Omslagsteckning av Christopher Rådlund.