”Grunden för medlemskap är att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.”
Så står det fortfarande på SFF:s hemsida. Möjligen är texten omarbetad något, men det känns ändå som om det är samma inträdeskrav som har gällt, länge. Är det då oföränderligt?
Kort efter att jag hade nekats medlemskap, någon gång i mitten av 90-talet, framträdde ett ”Nätverk för unga författare”, med bland andra vänner till mig som Pelle Andersson och Kennet Klemets, som ställde kravet gentemot Författarförbundet att man skulle kunna bli medlem efter bara en publicerad bok.
Så skedde också, ett antal författare blev nu medlemmar efter endast en publicerad bok. Samtidigt som de formella kraven på två publicerade verk fortfarande stod kvar!
Jag kände mig kluven till ovanstående nätverk, det var lite roligt att det rörde på sig, att det framträdde ett nytt gäng och förde en debatt kring vad det är att vara författare och hur fort man skulle bli upptagen bland de andra, mer etablerade. Samtidigt… lite kymigt när jag själv hade nekats trots att jag faktiskt uppfyllde de formella kraven. (Så vad var det då… en kvalitetsfråga, eller låg det faktum att min första bok var utgiven på eget förlag mig i fatet? Jag visste ju inte.)
Hur ser det då ut idag? Som jag redan noterat står samma krav kvar. Två böcker är det som gäller. Samtidigt har det bildats ett nytt nätverk, Sveriges unga författare och översättare som driver kravet att författaren i princip inte ska behöva ge ut någon enda bok över huvud taget! (Internet-publicering kan ersätta.)
Själv har jag hunnit ge ut fem böcker vid det här laget, inklusive stencilupplagan från 2001 av Muntliga dikter. Vi får som sagt se hur det går.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar