Bengt O Björklunds engelskspråkiga poesi

I Bengt O Björklunds svenska poesi, nu senast i hans andra självbiografiska diktsamling Vi drömde om en cirkus, finns nästan alltid ett berättande drag. Inte så att språket blir en transportsträcka – Bengt skriver med full känsla för ordens valörer – men där finns ändå nästan alltid något som för en handling framåt.

Undantag finns förstås. Den här dikten från miljön i Amsterdam är livfull men ändå helt lyrisk i mina ögon:

När du cyklade
nerför Keisers Gracht
och vinden avslöjande
alla dina brusande
böjelser som
oborstade chinchillor
och spegelbilder
för trögt ljus
kom du aldrig på tanken
att det fanns
något alternativ.

Nu ser jag dig oftast
på spåren
längs med dina
gamla
vattenhål
på en cykel som
inte är din.

Annorlunda förhåller det sig när Bengt skriver på engelska. Detta kan studeras i den nyligen utgivna engelskspråkiga volymen singing in my chains like the sea (titeln är ett citat av walesaren Dylan Thomas). Här rör vi oss på sätt och vis i ett annat universum än när Bengt skriver på svenska, här är det idel lyriska stämningar, känslor och inre skeenden speglade i naturen. Språket är avgrundsdjupt och vackert, men kan samtidigt vara lite svårt för en normalt engelskkunnig svensk läsare; man får i början läsa med ordboken i hand då Bengt gör full rättvisa åt synonymrikedomen i William Shakespeares och Dylan Thomas’ språk!

Första dikten i samlingen är raktigenom vacker och känslostark:

puddles of wet word joy
shines in spite
on canvas of it all

there are worms
in my fight for regard
I am hollow

dice is my name
crossed fingers and
a special resilience

dipped in ambiguity
and a kind of loneliness
birds respond to

I am the sea of images
a tonality oceans know
a final fall upon the shore

Bengt är också konstnär. Jag intervjuar honom på Sensus kl 19 ikväll.