till min svensklärare på gymnasiet

de fuktiga röda stugorna i drömmen

och de fuktiga barrträden
hur kylan tränger sej fuktigt in överallt, uppåt
och in i märgen
och de fuktiga barrträden
som suger och suger
de halta kråkfåglarna som tappat färgen
som suger och suger
som kyler mej stel in i märgen

kommer du ihåg, Kerstin Bosemark, att du sa att jag duger
men ändå inte duger
du var aldrig min spegel
i det fuktiga skolhuset utslängt på slätten
för jag skulle följa dina regler
när jag bara ... livet ... jag suger
i mej allt, jag vill leva
jag vill undvika mörkret
jag provar alla sätten
hur getterna trivdes
i Karlslund i Landskrona
hur den gamla dansbanan rivdes
hur skorstenarna sprängdes av röken
där farfar krökade och trivdes
hur han snubblade på farmor
och du, en så levande skolfröken
fyllan då: "det är därför jag finns till
det är allt jag kan och vill"

men de fuktiga röda stugorna
hur barrträden kväver mej
när jag far genom norra Skåne och haltar in i Småland
men, Kerstin, hur du tog min hand
och ledde mej vidare in i litteraturen
du var ett rött skynke
förbi dej, till mitt eget land
jag var den brunstige kalven, inte tjuren

du, Kerstin, har jag berättat om Lou Reed
har jag berättat om resan till Schweiz
det var under de där gymnasieåren
all ångest, döden, det sprutande såret
det var Hedda och rockband från Australien
det var amerikanen på diskot, weed!
och en hypnotisör som stack nålar genom kuken
det var konstiga drömmar i natten
men ändå, nånstans: jag duger
Jack Kerouac, Duras och Lou Reed
har jag berättat om Lou Reed
är du inne på Youtube ibland
Velvet Underground var hans band
han har lärt mej mycket om humor i allvaret
om det självklara i skapandet
rakt in i din egen värld
jag håller hans vänliga hand
du gör det du måste göra
du förstör det du måste förstöra
för att skapa nåt annat
du är värd det du vet du är värd

men de mörka stugorna, Kerstin, stugor som suger
allt det mörka
det var åren när jag aldrig kunde somna
det var döden överallt

det var det iskalla havet
det var djupt
det var kraven

det var: jag står vid ett stup
igen och igen och igen
och inte att falla och landa
att bara vara kvar i smärtan
att aldrig komma hem
att inte vilja komma hem
det är så längesen
men jag kan känna smärtan
ouh! desperat tomhet
känslomässig dövhet
Kerstin! kommer du ihåg bibliotekarien, Margareta
jag träffade henne förra året
på stigen över bron
det var du och hon

du, sen gifte jag mej med en svensklärare
först kall, sen kärare och kärare
hennes familj hade en röd stuga och granar
grusvägar och stängda affärer
hon sa att jag var bra
och jag berättade om svanar
hur de alltid höll ihop
hon trodde att jag sa: gravar

jag längtade så efter dej
efter våra bråk
du sa att jag fick använda mitt språk
senare (när jag blev författare)
"men här i skolan lär vi oss punkt och komma"
det var nätterna när jag aldrig kunde somna
jag skrek dikter: renare renare!
tankarna som skenade
vet du hur det är att gå sönder
Kerstin, vet du hur det är att gå sönder
att inte kunna blunda
jag står vid ett stup
igen och igen, jag andas djupt
Kerstin, kommer du ihåg att du gav litteraturen liv
minns du att du gav mej liv
fattar du att det du gav
gjorde att jag blev jag

»BOKSTÄVERNA« – dikter av Thomas C Ericsson (e-bok)

»BOKSTÄVERNA« av Thomas C Ericsson släpps som e-poesibok i samband med Världsbokdagen 23/4!
Den fullständiga versionen av BOKSTÄVERNA kommer från tryckeriet i juni. Den innehåller dessutom fler BOKSTÄVER, samt en CD med Argus Jass Group, där  Matts Hansson tonsatt Bokstäverna med sin kontrabas.


O.B.S. begränsad upplaga. Förhandsbeställ redan nu genom att maila denblindeargus@gmail.com.    Pris: 150:-, inklusive.)

[Korrigerad PDF-version upplagd 2016-05-15. 1779 kB]

vi är unga konstnärer som försöker mätta magarna, fylla dem med öl, säljer handgjorda smycken (90-tal)

kan vi inte ta dina läppar

till Jonstorps marknad

och visa alla

att hallå

vi skojar inte

vi leker bara att vi kan allt

som ni aldrig ska kunna

köpa i det ståndet

där det flyger oljiga dansbandspoeter

i varje litet hörn

av alla

glödande småbränder

som försöker skrika

ett tyst död

alla som säger

hallå! hallå!

jag vill bara titta lite

och kanske låna en cigarett

och en klunk öl

och kanske spricker bubblorna
(och vi blir bortkörda, senare den sommaren, Västervik med en särskild solnedgång, utan tillstånd, och det är dimmiga skuggor  i landsvägsnatten och: håll i mej! just nu! när vi nästan krockar med en älghona med kalv i dimmiga höga Småland … vi ska aldrig få barn tillsammans, bortkörda, och den lilla gamla blåa bilen rullar som vattenplaning, och vi somnar i en soffa i Landskrona sen, håller om varandra bland hemliga fimpar, när sommarsolen redan stiger, och vi älskar varandra, på det viset för sista gången)

och kanske ska vi stå på en bro

över floden i försvunna Europa

och se en frusen gris flyta snabbt i drömmen

kanske ska det ha gått tjugo år

andra lik som drunknar och försvinner i strömmen

och jag ska ropa:

din hjärna är fortfarande guld

och jag ska aldrig sluta tro

och kanske ska vi leva ändå 

utan att känna skuld

Det sista supportärendet

Det händer att jag under lediga dagar ögnar igenom familjeannonserna, mest för att studera variationen bland dödsannonsernas små symboler. Finns det någon symbol som sticker ut lite extra, har någon hammarbyare lämnat oss, eller finns det något stiliserat, efterlämnat husdjur avbildat? Jag tittar också efter den bortgågnes födelsedatum, speciellt sedan min egen far gick bort förra sommaren.
   I dagens tidning fastnade min blick vid Per Evensens dödsannons eftersom symbolen över namnet var – en QR-kod.
Kanske var denne 86-årige man en klurig filur, som efter sitt frånfälle skämtar aprillo med oss som provar att scanna koden?
Eller kommer familjen för alltid att minnas dödsrunan som ett misslyckat försök att delge de sörjande ytterligare information…

Jag har ändå tre olika appar i min telefon, men ingen av dem kunde avläsa koden. Alltför detaljrik och med dålig kontrast länkar den mig inte någonstans. Förbryllad sitter jag vid köksbordet.
Och jag undrar om inte någon av barnen eller släktingarna hade behövt Pers assistans, att få till ett bättre original.

»Vår bästa IT-support
är nu hos sin Kerstin
i Cyberspace«

QR står för »Quick Response« och det sägs att den som frågar skall få svar, och om tron är stark så kommer möjligen svaret från ovan.
I herr Evensens fall får jag dock leva i ovisshet.

För den som vill lyckas med sitt eftermäle på detta sätt finns hjälp att få.

Under Vårsalongen på Liljevalchs har det under de senaste åren funnits (väl fungerande) QR-koder intill konstverken, en praktisk snabblänk för besökare som velat läsa mer om konstverken.
En som också läst mängder av dödsannonser är konstnären Simon Blanck. Hans fokus är i årets Vårsalong de kursiva orden, dvs de dikter eller verser som ofta finns med. Fint så.

   ∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

…och här kommer en uppdatering 2016-04-25:
Via den hjälpsamma kommentaren från Tobias (ToHell) här nedan, så visade det sig att det visst gick bra att scanna annonsens QR-kod, en Johan A. lade på Google Plus upp en version från DN's digitala utgåva, och när man scannar denna, som alltså är av bättre kvalitet, dyker denna text upp i min mobil *:

Så, om du besöker Pers egenkomponerade hemsida, och om du som jag klickar dig in på fliken »Summarum« kan du ta del av de avskedsord han skrev några månader (eller kanske ett halvår) innan han gick bort. Vid den tiden levde även hans hustru Kerstin.
   Det känns ju lite ovant och sorgligt att läsa ord som »Jag har haft ett långt liv med massor av glädjeämnen…« samtidigt som jag börjar ana att Per Evensen nog var en vettig och sympatisk man, med ett visst sinne för humor. Stavningen har jag överseende med.
   Så kanske borde vi alla skriva ett farväl till vår familj och våra vänner medan vi kan? Men kanske dölja avskedstexten lite bättre för omvärlden tills dess att döden skiljer oss åt.

För som Evensen skriver:
»…det är ju försent att skriva efteråt eller hur?«


* och att appen heter ScanLife blir ju en liten bonus.