det regnar alltid i mina dikter
nu regnar det också i verkligheten
jag bor visst ensam som poet på hotellet
jag är alltid ensam
ni vet väl att Nils Ferlin
inte var så ensam som han sa
men upplevelsen
av att befinna sig ute i marginalen
jag befinner mig alltid ute i marginalen
nu gör jag det också i verkligheten
jag återfann just min röst, sorry
Lukas Moodysson sa en gång att han var för ung
för att hålla på med det här
jag är 57 år
och inne i ett långt farväl till arbetslivet
i mina dikter
är jag alltid arbetslös arbetarförfattare
verkligheten hann just ikapp mig
jag måste börja om med mitt skrivande
för att påverka verkligheten
Dikt skriven och framförd i Tranås 8/7 2017
3 kommentarer :
Hoppas att uppläsningarna gick bra!
Jodå, det gick bra. Framförallt kände jag mig väl mottagen.
Bra dikt. Rörande och nära och konstaterande.
Skicka en kommentar