Ekot av Jacqueline

”Afrikas verkliga historia” heter Ola Juléns nya, postumt utgivna bok. Det är minst lika stark läsning som ”Orissa” (Ink, 1999). Till skillnad från Orissa, som jag lånat två gånger och dessutom hört uppläst, äger jag den dessutom. ”Afrikas verkliga historia ” (Afrika nämns ingenstans i texten) rymmer bland annat en kärlekshistoria, eller en relation, lätt sunkig och sorglig, en upplevelse att gå tillbaka till som tröst för diktjaget, samtidigt som den ger oändllg smärta. Så kan det ju vara med kärleken, även när ens älskade inte bor på andra sidan havet (i det här fallet bor tjejen i Brasilien) och olikartade ekonomiska förutsättningar komplicerar bilden.

Här finns den erotik utskriven som bara fanns antydd i Orissa. Det gör boken mer färgrik, mindre tigande i sin hållning på gott och ont (mest på gott tycker jag).

Tjejen är alltså fattig och bor i Brasilien (platsen hon kommer ifrån finns utskriven). Hon har ett namn också, Jacqueline. Så här kan det låta:

Att jag har tänkt på dig så mycket,
på det som var, på det vi hade.
Att det går att tänka så mycket
på en annan människa, en liten aggressiv flicka,
på dig som gjorde mig så illa, Jacqueline.

Det är första dikten i boken där hon är med, med namns nämnande. Hon förekommer en 15-16 gånger till om vi räknar dikter där hon nämns vid namn.

*

Jacqueline, här börjar en klocka ringa någonstans i bakre eller främre delen av mitt medvetande. Skrev inte även Bruno K. Öijer om en tjej som heter Jacqueline? I ”Spelarens sten” från 1979 i såna fall.

Mycket riktigt, i dikten ”Pärlan Dom Jagar”, skriven på Hotel Pinar, Istanbul, börjar varje strof med namnet Jacqueline. Det är en gammal älsklingdikt för mig. Så här går två strofer.

/…/
jacqueline,
jag har delat med mig
jag har slitit ner ett kallt moln
måste jag stanna här

jacqueline,
jag tillhör spetsklänningarna & gatans slödder
jag tillhör radions utlandsprogram
jag tillhör skumrasket på de nerbrutnas balkonger

I denna dikt liksom i Ola Juléns bok nämns egennamnet Jacqueline 17 gånger om jag räknat rätt.

Det är en egendomlig slump, men inget jag vill dra några större växlar på. Möjligen är det en blinkning till en författare Ola Julén säkert läst. Hans Jacqueline är dock en annan, i bägge fallen tror jag namnet är autentiskt.