Vi möts vid gränsen
där allting tar
sin början
i olika riktningar
Minnesmonumentet
flagnar
Polaroidfotona
Ser ut som de
alltid gjort
Brunmurriga
Vinden vill in i
träden
och jag vill ut på
gatan…
Tror jag!
Du kommer
från 70-talet
Jag är på väg dit
Det går inte att
orientera sig
när allt är
underliga
perspektivförskjutningar
Du känner
Stagnelius
”Vän! i
förödelsens stund”
och vet att sången
är
det enda som
skingrar
vårt mörker
Ovän i
bedrövelsens tid
Vet att två gånger
Har jag överskridit Berlinmuren
De preussiska stövlarna
underminerar
mänskligheten
skiljer oss från
de grävande
hundarna
Nu vill jag se om
hennes ansikte
Kan vinna hävd i
det övergivna maktpalatset
2 kommentarer :
Så bra dikt, tur du med säkerhet publicerade den här och sedan delade den så jag kunde läsa den, riktigt bra dikt.
Tack för de orden Andreaz, du har en förmåga att göra folk glada med dina beröm. Själv kände jag mig som NIck Drake vid sin leksakslåda när jag fullbordade den här dikten. Föreställer jag mig.
Skicka en kommentar