En påannonsering.

Något måste ha hänt, något verkar ha svängt, när en stort uppslagen artikel om Peter Lindforss (enligt uppgift) kommer in i morgondagens Svenska Dagbladet. Nu är ju SvD ganska vaken, kanske inte politiskt (den är höger och har förstås alltid varit det) så mycket som kulturellt.

Henrik Sahl Johansson skrev en riktigt bra text när Peter gick bort 2015. Och ändå. Jag minns när förra boken, Det finns mer, kom ut 2014. Den fick en recension på kanske en sextondels sida i AB. Tidningarna revanscherar sig nu för sitt svala ointresse den gången. Något måste ha hänt, något verkar ha vänt. Imorgon, som sagt, jätteartikel i SvD. Den kan vi diskutera imorgon. Men tack för responsen hittills, säger jag son varit med om att ta fram det postuma urvalet av Peters dikter under namnet De långa resorna är över. .

Responsen har helt enkelt varit överväldigande, och då tänker jag i första hand på läsarna. Detta skriver jag som god vän till Peter.

”Cellängel” av Menna Edfyn (Black Island Books, 2023)

Menna Elfyn (f. 52) är en av samtidens mest erkända och översatta lyriker, bland dem som skriver på kymriska (walesiska). Nu kommer urvalsvolymen Cellängel ut på svenska (Black Island Books, 2023)..

Man anar att hon inte alltid varit så omhuldad som poet dock, när man får höra att hon har flera fängelsevistelser (!) bakom sig på grund av sin aktivism för det kymriska språket, vilket samtdigt blivit en aktivism för de svaga och mindre bemedlade i samhället. Man baxnar och hoppas nästan att man har missförstått något. Bokens översättare, poeten Marie Tonkin skriver om detta i senaste Lyrikvännen nr 1/2023 men jag känner att jag skulle behöva veta mer om detta.

Hur det än kommer sig, så innehåller Elfyns bok några riktigt starka dikter i fängelsemiljö. Den första, titeldikten Cellängel, om mötet med en musikalisk fallen ängel, nu inspärrad mellan fängelsets fyra väggar. Den andra, med den kryptiska titeln ”Nr 257863 H.M.P.” (står för Her Majesty’s Prison) är ett mästerverk, och jag citerar den i sin helhet:

 

Beklaga mig inte,

jag är varken Pasternak

eller Mandelstam,

jag kan betala mig hem.

bara tre timmars väg.

 

Ett billigt hotell är det här,

men trots allt: överflöd

bland känslornas akvareller.

Tankstreck: poetens bröd och vatten.

 

Tack, drottning, för stämpeln på min tvål,

för gröt, på utsatt tid, för trådslitna handdukar.

Jag är här för en saks skull,

men fann nya mål.

 

                     

Menna Elfyns dikter kräver ofta att recensenten (som naturligtvis också i hög grad är en läsare) lägger in hela sin kropp och sin själ i läsningen, att man svarar mot den med hela sin varelse, andligen och kroppsligen. Den här dikten är ju tydlig nog men annat kan vara betydligt mer subtilt. Så rör sig också Menna Elfyn med en uråldrig kulturs hela språkvidd, som hon samtidigt försöker förnya i revolt mot dess patriarkala traditioner. Kymriska ses som ett av världens äldsta litterära språk med anor från 500.talet och det är högtförädlade metaforer som kommer ur detta, samtidigt som rösten talar om vardagliga ting, omvårdnad och andra som i huvudsak kvinnliga betraktade sysslor. Den kvinnliga sexualiteten är också en mäktig kraft som besjungs i ett flertal starka dikter mot mitten av samlingen.

Men jag vill istället sluta denna korta anmälan med bilderna från en antikrigsdemonstration som diktjaget (i det här fallet också ett dikt-vi) har gått i tillsammans med sin kollega, walesiska poeten R S Thomas. ”Vi är få i leden”, går den besvikna rösten genom folkmassan.

Där och då kontrar Elfyn genom att hänvisa till Robert Ferrar, och vem är då det? En walesisk dissidentpräst och martyr från 1500-talet. Så lever historien i traditionsmedvetna walesare och Elfyn gör något av dessa långa skuggor,

 

Sådan är poetens tysta protest:

tillbakadragande. Hänvändelsen inåt –

 

att förlora en stund, förlora denna värld.

 

Och där var du, ett ögonblick,

ditt ordlösa banér höjt

högt över skyn av vittnen.

Requiem över en god vän

adlar jag till frihet

detta tvång

(OCD)

på Stagnelii manër

kommer jag ändå att frysa till i

porten till Filadelfiakyrkan

vad säger du Peter –

är det Erik Johan

eller Peter Henrik

vars namn vi nu slänger fram

som betalningsmedel

på gatan

ingetdera min vän

inte ens

efter 200 år

 

jag vet

du ljuger aldrig

du bara överdriver

själv ljuger jag inte heller

jag bara underdriver

verkligheten oftast

 

min nerförsbacke

är osynlig

till synes orörlig

men den lutar neråt

 

du fryser också i portar

liksom jag

det har olika innebörd

för oss

i våra respektive situationer

 

hur hanterade du

dina mellanhavanden med Gud

trodde du att han inte fanns

eller fick du svar på tal

av en luttrad röst?

 

tillvaron snävades in allt mer

samtidigt som erfarenheterna du gjorde

gav dig nya synfält

vem låg bakom allt som skedde

den sista tiden

var det bara din törst som gjorde dig vek

men hårdhudad nog att härda ut på gatan

i skyttegravar som du sannerligen

inte själv grävt

”tillvaron är ett slagfält” brukade du säga redan tidigt

jag förstod inte vad du menade, det var innan Bachmut

 

men jag tror du tänkte på överklassens barn

som sprang vind för våg

i en elliptisk bana mot framtidens kaskader

och den nya underklassens barn

som växte upp till drogberoende olyckliga vuxna

med brottslighet som oundvikligt äventyr och själlös undergång

 

var det kanske en kritstrecksrandig kostym som fattades dig

där du tillbringade dagarna på gatan

och skrev ner dina nödtorftigt reparareade diktrader

som du mindes dem

i ständig dialog med gudsregnet och så gamle Leonard Cohen

 

nej men medge

att (en gång i tiden)

det var snyggt

och att du var ett barn bkand många

utvalt att överleva

från Hydra och fram till nu

 

du ville alltid att man skulle lägga upp dikterna

så länge du hade någonting att säga

intet gick ändå att behålla

kanske en diktrad borttappad och återfunnen i drömmen

någonting du måste sms:a mig på telefonen

 

der var dags att stiga upp

långsamt som en överkörd kropp i morgontrafiken

ännu ett hårt dygn

ständigt nära tingens verklighet

med en oresonlig ande

som höll dig under armarna

och gjorde dig ovillig att ta emot hjälp

du ville se ljuset strömma ner

över ännu en nyvaknad dag

hur än natten hade varit

vännerna visste inte var du befann dig

det är sju år sedan

det är fortfarande natt vid Filadelfiakyrkan

 

 

 

 

Ny diktsamling av Håkan Sandell!

 ur JORDEN ÖPPNAR PORTARNA (Smockadoll förlag)

(Omslag av Knud Odde)

det kommer att skrivas dikter, om de

så skall stå skriva på träkol i vitnad

aska eller krita mot midnattens 

väggar. Det kommer att finnas färger,

väldiga kvällar som sänker sig i

alla ljud, och skrivtecken som skall

ljudas helt självförglömt på de mest

rödmålade läppar. Dikter som 

kommer att skrivas bland

billighetstelefoners anteckningar vid

fyrfiliga motorvägar utanför

kioskserveringar en varm kväll, då

det under trafikvågorna skakas frön

från halvkvävda lindar på de utställda

stolarna, skrivas på nedklottrade

pappersremsor från apotekspåsar,

av poeter som just hämtat ut sin

hivmedicin. Det kommer att skrivas 

dikter under fågelsträckens

formationer, kommer att skrivas i 

ruinerna och räddas med från

krigszoner, de kommer att blomstra

från sista grenen av ålderstigen tradition. 

I dagarna har den Oslobaserade Malmöpoeten Håkan Sandell släppt en ny diktsamling. Från sin position i vårt västra grannland uppvisar han en enastående produktivitet. Detta är hans fjärde diktsamling sedan 2020 + ett par översättningsvolymer. Hans samlade dikter i tegelstenen Urvalet så : dikter 1981-2020 utgör i sig en litterär milstolpe, men dikterna fortsätter att flöda. Håkan Sandell befäster allt mer sin ställning som en av de viktigare nordiska författarna, en säregen röst som står fri från den förgängliga samtidspoesin. Jorden öppnar portarna är en omfattande diktcykel bestående av över 80 dikter. Sidorna sprakar av energi. Naturkrafterna har släppts lösa. Myterna reinkarneras. Nya sagor tar form. Allt med Sandellsk precision.

Jorden öppnar portarna är utgiven på det lilla Malmöförlaget Smockadoll. Det är numera de små förlagen som håller litteraturens fana högst. De senaste åren har Smockadoll flyttat fram sina positioner rejält, inte minst vad gäller poesiutgivningen. Förutom Sandell, som givit ut tre titlar på Smockadoll, återfinns bl.a. Clemens Altgård, Freke Räihä, Kristian Carlsson och Pia Tafdrup bland de utgivna poeterna. Samtidigt har de en spännande utgivning med mer internationell prägel.

(Ovanstående dikt återfinns på omslagets baksida. Boken är formgiven av Michael Jensen.)

 

Världspoesidagen II

Tre nyskrivna dikter av mig ligger nu ute på Opulens. 

Världspoesidagen 2023

den verkliga själen är ockuperad

slå mig en signal

och jag träder i tjänst

det råkar vara Världspoesidagen

jag hummar förstrött, Världspoesidagen

var det inte någon som satt kidnappad

en längre tid därifrån

korsfäst i materian

korsfäst för fyra vindar

jag minns inte säkert

men hette hon inte

någonting i stil med Blåsten-är-hård-över-marmorfälten

du måste gå ut på första varningen

det står mellan dig och whiskyn

man säger att det här är en brandövning

men det vete fan

 

dina lockar är tyngre än jag minns dem

älskling, ligger du kvar i sängen

du vet att din man vill göra comeback

nu går han ut i det mekaniska ljuset

för att köpa vårrullar

han passerar datorfolket

på sina rullbrädor

hans sinne är fullt av

mytologiska djur

och redan ruttnande ögonblicksbilder

ur köttätarnas flock

du vet att han kommer att återvända till dig

som ett nytaget foto återvänder till sina mönsterbilder

 

älskling, ditt sällskap är tyngre än jag minns det

fläckvis revolt mot tingen

är vad som återstår

sedan vi gått med i samma förening

föreningen för lyckopiller, vapenuppehåll och en strid ström

av flyktingar

ur det mekaniserade bråket

första vagnsbestigare

är den som kallar oss till handling

bort med honom

vi har sett alldeles för många sinnessjuka vapenföra män

mitt ibland oss

leva högt på sin inbyggda brist på medlidande

om solen måste gå ner

innan kvällen

så är vi redan där

 

ditt sinne är tyngre än jag minns det

min mullvad registrerar

minsta hot

om minsta överarbetning

av texterna som han bär ansvar för

slå mig

tills jag blivit ännu mer antivåld

säger den mänskliga datorkopian av en dröm

du riktar in sig på nya stötar

med ansiktet mot det strömförande staketet

ner i lerfåran den rinnande rännilen

roadtrip i medvetandet

bone. dikter av Yrsa Daley-Ward (it-lit, 2022)

Bokförlaget it-lit har en märkvärdig förmåga att göra sig uppmärksammat och få sina böcker recenserade i de stora tidningarna, trots att det inte är något stort förlag.

Förlagschefen Carl Lindsten har ett i paritet därmed begåvat sinne för strålkastarljuset.

Det här började när vi såg på Kulturnyheterna 2017 att det nya förlaget it-lit skulle ge ut lyxböcker för en ung marknad. Detta väckte ont blod hos somliga, men också nyfikenhet bland de unga som var vana vid att allt kunde köpas för pengar.

Och det tycktes funka. Ett fåtal av förlagets böcker var liksom överprissatta, sannerligen, medan de flesta av förlagets diktsamlingar betingade ett pris mellan 200 och 250 kr, dvs. helt normalt,

Och uppmärksammad blev utgivningen,

Jenny Högströms Sad life var dock aldrig sä bra som den framställdes. Inte Bella Batistinis två böcker heller.

Förlaget eftersträvar uppenbarligen en slags glamorös street-smartness hos sina poeter. De får gärna framstå som systemkritiker som lever farligt,

Här har vi ursprunget till en sådan bok,

Men Yrsa Daley-Wards bok bone (i översättning av Carl Lindsten) är verkligen bra.

Den lever upp till ryktbarheten hos en sensationellt trovärdig bok som lever och andas i takt med sin unga publik, Även jag har lätt att ta till mig den också.

Det handlar om kärleksbråk, kampen för att frigöra sig från ett strängt religiöst föräldrahem, kärleksbråk, droger, sex.

Huvudpersonen, diktjaget, är snyggt och framåt, ändå har hon problem, hon svävar liksom i det blå, utan att se var hon sätter ner fötterna. Hon hamnar snett några gånger och tar för sig sexuellt med fel personer (män eller kvinnor). Här är början på en lång dikt eller diktsvit:

 

 

Sanningen är en skönhet, sedan om den är vacker eller inte.

 

Kärlek betyder inte alltid att en ska stanna.

 

Ibland måste sanningen slå till dig – två gånger.

 

Kärlek betyder inte alltid att en ska stanna.

 

(ur dikten ”att det kan ta tjugo år och en dålig lever att räkna ut det här”)

 

Jag har sagt det redan, det här är en verkligt bra bok. Det är man inte bortskämd med.

Självcentrerat? Ja, mycket.

 

(Till PL)

du var förgänglighetens poet

kanske därför du älskade hösten

om du som nästan alla andra

i stället hade älskat våren och sommaren¨

så hade det inte varit någon match för dig

men din melankoli var inte till för

trivsamhetens skull

det var en cynisk rackare

du var inget rättesnöre

du var en läromästare

som på zen-sätt

ville få den eleven att vakna upp 

läser jag om dina mail

ser jag hur själen vecklar ut sig

stolt, oberoende

obenägen att räta in sig i leden

du förlorade mycket på det

nen vann också ett och annat

som min respekt

du föredrog höstens klädda kort

i mörka, nedtonade färger

Estetiska anteckningar

Det kallas skörhet, det som sker hos den konstnärligt sinnade människan. Eller sårbarhet, eller besatthet. Ändå vill poeten bara skapa någonting att ty sig till som har mer än tidsliga aspekter. En självgående dröm, där poeten ibland måste träda in och föra anteckningarna till fullbordan.

Svensk poesi är förmer än en tanke. En stor tanke kommer upp några gånger per decennium, stor poesi är (tack och lov) inte lika sällsynt. Trots att vi känner de möjliga beståndsdelarna, rytm, rim (i förekommande fall), assonans, allitteration osv, så blir sammanfattningen varje gång ny, såvida poeten spelar med öppet sinne och omärkta kort, Glöm inte heller att poeten varje gång har möjlighet att flippa ut och bryta mot alla regler, inklusive de språkexperimentellas egen estetik. Hur ofta möter man en tankens Kierkegaard, någon på den nivån? Hans utförande är brantare, med det egna livet som insats, så är han också en poetisk filosof.

Erik Bergquists värdefulla tankar i ”Refugium” om skrivarskolornas anbefallda nedstrykande av texter kontra den dikt/text som formas i gestalt av ett inväntat svar på den existentiella och språkliga utsatthet som varje litterärt formulerad ansats innebär.

Omedelbart efter regnet tog perennerna ett kliv framåt. Det var som att deras färger blev starkare, deras livslängd större.

Operation städhjälp / Poetens sinne

"En dikt som inte talar direkt till läsaren är en dålig dikt."

skrev Peter Lindforss till mig i mail

22/11 2009

 

Uppriktigt sagt, vi kan alla behöva

en skurtrasa nu och då

Man kommer att hitta sådant

man misslyckats med att förstå

då man inte var redo

rensa kylskåpet, damma av datorn

att rensa, men inte så att det blir alltför rent

bara så att vägarna hålls öppna mellan det förflutna

och framtiden

den ena går från glädje, den andra till sorg

den ena går från ensamhet, den andra tillbaks till gemenskap

något som är svårt att nå

ligger nu inom räckhåll

och dikterna kan du tolka

på ett nytt sätt

i en ny stämning

ibland behövs det bara en läsning

ibland behövs det flera

det beror på hur man hanterar

ögonblicket av epifani

som tyst kommer att busvissla i din närhet

så svårare är det inte

dikten det här gäller bara råkar vara värd det

det hänger på både poeten och läsaren

om något kan tänkas ske

i medvetandet

det finns ett sinne som är skapat för poeter

en position utifrån vilken de skapar det nya

ett inre långt ifrån stumhetens begränsningar

 

  

En nyupptäckt dikt av Peter Lindforss (1953-2015)

(Oavslutad dikt)

Djupt går vintern
in i det stilla hjärtat

Drömmer hon
eller har hon förlorat förståndet?

Du ville alltid veta, eller hur?
Du kunde inte ta det
Blundande eller ställd utanför

Du ville veta hur det förhöll sig
Med kvinnorna, hösten och vintern

- Peter Lindforss