Sättet jag sjunger

I

Mína dikter är sånger

mellan fyra ögon

 

Mina dikter är sorger

mellan dig och mig

 

Jag står i lutning

i tidens terrassering

 

Stoltare än någonsin

märkt av Parkinson

II

 

Tanken på odödlighet

räcker inte långt i livet

 

Den bär dig inte över lavafälten

av förfluten tid

 

Jag ville vara en man

levande inför döden

Ta nu inte miste

om vad som finns i dig

En enkel skrivbok med bruna pärmar ska doneras till KB

Det kan gott kallas för ett av de viktiga dokumenten i svensk litteraturhistoria från de senaste hundra åren. Det markerar hur romantiken som estetik och rörelse vid 1950-talets mitt var tillbaka i svensk poesi. Och det görs genom en direkt återkoppling till den främste av dem alla – Erik Johan Stagnelius.

Jag talar naturligtvis om vad jag brukar kalla för ”grundardokumentet”, Romantiska förbundets handskrivna (i blyerts) protokoll från det möte som också innebar Romantiska förbundets grundande.

Det var 31 författare som antecknade sig som medlemmar i Romantiska förbundet när en lista över intresserade gick runt. Det var i samband med en författarkonferens med middag på Östgöta nation i Uppsala natten den 20-21 maj 1957 som en appell om att starta ett förbund till ”romantikens återuppblomstring och förnyelse” gick ut till de församlade och väckte stor uppslutning.

Vi har inte alla namn, men vi vet att författarna Olle Svensson, Lars Englund, Bertil Bodén, Ragnar Jändel, Verdandi Kuhlman, Harald Forss och Bo Setterlind var bland de som skrev på listan. Bo Setterlind kom att innan natten var slut väljas till förbundets första ordförande i sin frånvaro. (Han hade då redan återvänt till huvudstaden men lät förstå att han var intresserad av posten som ordförande.) Medborgarskolans Henry Jarild blev sekreterare i interimsstyrelsen och var sålunda den som formulerade det första dokumentet för Romantiska förbundet.

Vad ville då dessa författare som bejakade grundandet av ett Romantiskt förbund?

Jag tror att de eftersträvade en litterär mångfald där den romantiska strömningen skulle ha sin givna plats. Någon dominans eftersträvades inte men en försäkran om att mer än en rännil romantik skulle leva vidare och väcka ett gensvar hos den sökande människan. Med poesi och andra konstarter till hjälp skulle där skapas en levande kontakt mellan människor, som det hette i en av förbundets programförklaringar. Högläsning ur ”Vän i förödelsens stund” skulle inleda varje årsmöte i Romantiska förbundet. Men detta bestämdes inte förrän senare – eller så protokollfördes det aldrig under grundarnatten.

Det har blivit dags att detta viktiga dokument intar sin plats i offentligheten och görs tillgängligt för forskningen genom en donation till KB.

Romantiska förbundet existerar förstås fortfarande. Jag var dess ordförande mellan 2004-2015. Under den .tidsperioden fick jag som gåva denna anteckningsbok av förra sekreteraren Per Noordh vid ett möte i Strängnäs. Under innevarande år ska RF ge ut en årsbok med tema 100-årsjubilaren Bo Setterlind. Nuvarande ordförande heter Alfonso Ambrossi

Elin Kvicklunds nya landskap

Elin Kvicklunds diktsamling Syner av grönt i vattenskuggan på Edition Tegnér är en liten behändig volym på 24 sidor. Den är bilder av en i grunden uppslitande, sinnesriven sommar med riktning både mot framtid och minne, en tillfällig replipunkt i tiden. Det är ett överhettat lugn som råder samlingen igenom, lugnet är inte vad det ser ut att vara. Landskapet blöder grönt.   

Det är en sammansatt, skickelsediger poesi, som ter sig full av förebud. Dikten lyser av stämmor som bit för bit, ingivelse för ingivelse, bygger upp en inre världs materialiseringar, ingenstans starkare än på de platser där sinnet skapar en ny textur av fullödig växtlighet.

 

att ett ögonblick inte mäts i tid

utan i en ny tätnad

 

Så skriver författarinnan som har börjat lära känna sig själv, själen är på gång genom dessa rader.

Mellan estraden och boken: Nicole Charro

Det gläder nig att Nicole Charro inte skriver de där typiska uppvisningdikterna med 100 000 rim per minut, utan det är existentiella, mogna dikter som får veckla ut sig i sin egen takt. Jag gillar också att hon pratar med läsaren snarare än propagerar.

Inte heller gnäller hon över sin situation i det en gång nya landet. Hon diktar lugnt och öppet om sitt och sin familjs liv. Det framgår att hon har lyckats genomdriva mycket av det hon drömt om men att hon har fått kämpa för det. Den konstnärliga effekten i dikterna beror på deras underskruv.

Nicole Charro (f. -93) är poet och socionom som har tävlat framgångsrikt i ”Ortens bästa poet”. Hennes debutdiktsamling, ingenkvinnasland, utkom 2021 på Palaver Pressl

På omslaget den klassiskt innebördsdigra mikrofonen framsträckt med sladden ormande sig kring författarinnans namn. Redan här ser vi att Charro verkar i en spoken word-tradition där det talade ordet står i centrum.

Nog är det fortfarande estradpoesi i hennes sinne för kommunikation – men som poesi också för hemmaläsning funkar det bra utan att vara något mästerverk. Ovanligt! 

Det här är den enskilt starkaste dikten i samlingen, lysande i sin enkelhet.. Dikten är Sverige på 2020-talet.

 

                        det exploderar

                        medan jag doppar mina fötter i sjön

 

                        det exploderar

                        medan jag slår vad om vem som

                        ska våga hoppa i naken

 

                        det exploderar

                        medan jag får ett missat samtal

                        jag ringer henne

 

                        hon säger

                        var inte rädd

                        alla är oskadda

                        det har skett en explosion

En av de stora: Forough Farrokhzad

I Örnens och Kråkans nya årsbok Poesiåret 2022 inte ett ord om den nya utgåvan med Forough Farrokhzads dikter på svenska, under titeln Fången. 

Detta är anmärkningsvärt då Örnen och Kråkan ändå fokuserar så pass hårt på översättningar. Det är över huvud taget en del som saknas i boken.

F. F. (1935-1967) är en av världslitteraturens främsta lyriker. Hennes kärlek förleds och förleder, förtrollas och förtrollar, och blossar upp på nytt varje kväll i registret av frestelser.

Hon är den modernaste poet jag vet i sin bejakelse av kärlekens missförstånd och i ständig antagonism mot det samhälle som spärrar in föregångskvinnor. Boken borde dock fått en efterskrift. Översättning: Taraneh Shami Tehrani.

Bokutgivningen skulle kunna ge hybridförlaget Ekström & Garay en del credit, kanske är de inte enbart snikna som det ibland utmålas.

Här några rader av författarinnans egen penna:

"Jag är det ljus som brinner för att belysa ruiner

Jag måste vara tyst för att inte skapa oro i någons liv"

(ur Fången)

Det ska mycket till innan jag börjar skriva med denaturerat regn

jag känner alltid en viss upphetsning

när jag går in på Mellqvists 

på det sättet är jag som Kierkegaard

 

på ena hållet'

drar din död mig intilll sig

som något under de välinriktade trottoarerna

bara ett dammkorn elektriskt laddat

att blåsa bort från sin kritstrecksrandiga kostym

 

på andra hållet

känner jag pulsen

hos alla unga hjärtan

som vill mer än automatiserat minne

för vilka AI betyder mat på bordet

 

jag har inte bara 

Peter Lindforss

att tänka på

utan mitt eget författarskap

som för tillfället står i nedan

 

jag har gått vilse

bland pandemier

och Parkinsontabletter

och utrensningar ur årsöversikter

jag tar insikten

intravenöst

om att jag nu nästan är död som författare

i dina ögon

 

Haiku-kommentar

Bengt O Björklund

i-Zen-sätter

haikuns tankesprång

 

kom han nära

ville han ändå inte skjuta någon hare

under Västerbron

 

han bevarade diktens hemlighet

och lät den inte förskingras

på Pantbanken

 

smådjuren pep till

som yrselns barometrar

vår i Rålanbshovsparken

 

skrivet under läsningen av ”Alla dessa årstider”, Bengt O Björklunds nya haikusamling på Fri Press.