2022-12-06

Poesidebatterna bättre förr om åren

Poesidebatt, utlovar redaktionen för Lyrikvännen i senaste numret, men jag måste säga att det är en egendomlig poesidebatt. Sinziana Ravini låtsasdebatterar med Jenny Jarlsdotter Wikström om det (påhittade) begreppet ’känslomaterialism’ och den känslomässiga laddningen i texten är lika låg som abstraktionsnivån är hög. Det hela går egentligen bara ut på frågeställningen om det inte nu borde vara tillåtet att återigen använda sig av känslor inom poesin! (Och vem skulle någonsin ha förbjudit det, utom politrukerna på OEI)?

Här ett närmast ogenomträngligt citat ur debatten (nog faan formulerade man sig bättre i förra debattsvängen i början av 00-talet):

Med tänkare som Donna Haraway kunde man kanske säga, att den ’känslomaterialism’Ravini spårar är ’materiellt-semiotisk’, mening och materia i ’sympoeisis’, ett samskapande som läker såret mellan natur och kultur, eller när hon testar tankar som: Känslomaterialismen blir på denna spelplan en streaker,en tredje väg, ett syntetiserande av det subjektets upplevelser  och materien, inklusive språket, som är subjektets infrastruktur och förutsättning.

Jarlsdotter Wikström, citerad enligt Ravini, Lyrikvännen 6/22

2022-12-05

Skalden får ett fåtal besök

nån gång när man minst anar det

står han här vid mitt postfack med sin nya bok

den 46:e i ordningen

och då brukar det vara halt

rejält halt

bara att komma över från bokmaskinen

kostar på i den här kylan

med stövlarna på det torra

landet

glimtar av vägen vi måste

gå om så isen krasar under våra steg

 

vad säger du i den nya boken

att världsmaskinen hackar

att DN skruvar upp svaga poeter till nya höjder

att dikterna viskar om vårvinden genom ekans maskhål

någonstans i svenskfinland

nej säger du

poeternas situation ser inte sådan ut

 

*

 

det ena är sant det andra är uppdiktat

 

2022-12-04

Introduktion till föreningsskapande åtgärder

Med klipska glasskärvor i händerna begrundade hon de hemliga tecken som projicerades mot fastigheten mittemot: EHO som önskar deltaga söker medlemskap i EHO. Enlig stadgarna ska föreningen verka för en återupprättelse av den bortglömda människans själ och en belysning av kvarglömda väderstreck på trappen. Nej, förlåt, jag broderar ut budskapet. Det står helt enkelt - hon satte på sig glasögonklämman - att föreningen ska verka för en återupptäckt av orättvist unanskymda författarskap, så att udda för en gångs skull kan få vara jämnt. Det betyder strid på kniven om vilken som är den betydelsefulla litteraturen,

Medlemskap kostar inget, står det, sa hon för ett ögnblick bedrövad och tittade sedan på honom: Vad betyder EHO?

Han svarade eftertänksamt: Det betyder helt enkelt ”En hemlig organisation”. Vi har lärt oss av kollegers misstag. Obligatoriskt medlemskap för att kasta missmodet överbord  (vi håller inte igång med sjömansbegravning.)

2022-12-03

Tidskriftsvärldens utförslöpa

Jag minns att det var tidskriftsbiennal i Luleå 2004 och att vi flög dit ett antal tidskriftsredaktörer och jag (jag var också tidskriftsredaktör men i flugvikt).

Det var en sammanbiten och konspiratorisk känsla ombord.

Det låg i luften – även på 10 000 meters höjd – att där snart skulle ske en urladdning. Vi var flera biennaldeltagare som kunde betraktas som utsända från var sin sida i en gryende litterär debatt.

Jag minns inte exakt i vilken situation orden fälldes, men nog fälldes de med en tydlighet som förtjänar att bli emblematisk:

”Det finns två sidor i svenskt litterärt liv, på ena sidan Lyrikvännen, på den andra Glänta och OEI”, sa en redaktör på Glänta till mig, Han använde rentav uttrycket ”läger” om våra respektive positioner (jag jobbade dåförtiden med Lyrikvännen, som intog en hyfsat metaforvänlig och traditionalistisk hållning). Ville han ha krig? Ja, ett poesikrig fick han. Det var inte Luleås fel, snarare tvärtom. Men sedan dess har tidskrifterna smitit ur min famn, de är inte med mig till gryningen längre.

2022-12-01

Poesin har uthärdat

Poesin har hjälpt mig 

att stå ut med

dåliga arbetsvillkor

fattigdom

trångboddhet

och barnlöshet

allt har ersatts av min dikt

nu frågar jag mig

om det är en vettig väg att gå

vad skulle Sisyfos ha gjort

vi måste tänka oss honom

som omtumlad

 

*

 

Det finns inte så många

synonymer till dikt

som det skulle behövas

det finns inte så

många synonymer till åskregn

som man skulle önska

det är inte så många stora konstnärer

som upprepar sig

en del gör vad de måste









2022-11-30

Lev Rubinstein

Lev Rubinstein (1947), rysk författare, poet och polemiker, skrev sina dikter på kartotekskort på det bibliotek där han jobbade.

Korta dikter, enradingar oftast, men väldigt olika en annan enradingförfattares, Ola Julén. Finns faktiskt inte en likhet. Juléns korta dikter är emotionella explosioner som får bära allt, medan Rubinstein snarare avsäger sig det hela. Men han gör sina minimalistiska inlägg och hoppas väl att de ska tillföra något till den stora, oförutsägbara kakan av ord. De lägger tyngd till ordet människa till exempel.

Rubinsteins metod påminner mig om att jag också skrev dikter på kasserade kartotekskort ungefär samtidigt (1978). Det var på Sveriges Radios bandarkiv. Vi måste ha varit läskunniga idioter båda två. Idioter naturligtvis i Dostojevskijs mening eller i samizdat-litteraturens.

Lev Rubinstein, vidare och vidare, Ersatz 2022

 

Ballad om vanligheten

Jag är belägen

ungefär på den platsen

som Charles Bukowski känner till:

söder om ett norr som inte finns

det är på sätt och vis

en hänryckande tanke

 

Sverige 1959

och Sverige 2022

- vad är skillnaden

en grad av framtidstro

lågt räknat

men jag försöker nog

fortfarande

med Parkinsons sjukdom

och you name it

 

Jag bröt armen i somras

när jag kom tillbaka

för ännu en uppföljande röntgen

sa läkaren:

Det är glädjande

att du inte blivit sämre

 

Heja Uje!

Jag försöker springa ikapp

medan jag skriver en dikt

med den andra handen

 

Jag blev glad

av intets materia

det som började om

av intet

en småningom återställd arm

använde jag när jag

knappade in dikten

”intet blöder, intet glöder”

på datorn

över min ännu

verksamma kropp

 

Jag skulle leva med det

smärtans ros

en nästan fri rörlighet

i en ännu ej utsprungen korridor

där jag är närvarande

och du kan möta mig

 

Det är antingen  nutid

eller minnestid

något tredje gives inte

 

 

2022-11-27

Nya dikter, Baby shower

Min hjärna är transparent

fertilitetsbehandlad 

Rösten kommer uppifrån

och ner

Landar i laddning

.

Jag ska

få nya barn

vid min ålder