Denna bygd är inte så avlägsen och den kommer närmare för varje dag. Ändå har den sin särprägel. Spjutspetsteknik i de modernaste av industrier blandas med en agrar traditionskultur av tysta män som sitter i hytter och rör spakarna (och skriver poesi på fritiden). Religionen står stark, olika frireligiösa sammanhang dominerar bilden
Denna bild – som väl gränsar till karikatyr - hämtar jag (och i viss mån övertar) från journalisten/författaren Philip Teir, som för några år sedan gav ut minnes- och interjuboken från en uppväxt i Österbotten, ”Extremt platt och otroligt nära” Flera författare har genom åren funnit en fristad och en välkomnande miljö i trakterna av regionala storstaden Vasa..
Svenske Nicko Smith kom hit från ett kyligt, drogbelamrat Stockholm (uppvuxen i Holmsund utanför Umeå) och kände sig genast hemma i den lugna, vänliga regionhuvudstaden Vasa. Här genomlyser han vardagen med sin ständiga självuppfostran. Han har redan givit ut en handfull diktsamlingar på eget förlag med olikartade teman som hårdrock, situationen inom åldringsvården och idyllen i Brändö (stadsdel i Vasa).
Nicko Smith är en av redaktörerna för den nya antologin med österbottnisk poesi vid namn ”19 poeter”. Nicko håller på att bli en uppmärksammad och folklig poet. Liksom sina kolleger i antologin tillhöt han den svenskspråkiga kretsen i Finland. Redaktör för boken har även räven Thomas Mokael Bäck varit.
Jag tycker Smith och Bäck har gjort ett hyfsat till bra jobb med att lyfta fram den samtida österbottniska poesin, bredden snarare än topparna. (Man undrar varför exempelvis Catharina Gripenberg och Eva-Stina Byggmästar saknas i urvalet.)
De många samhällsengagerade och i mindre mån språkkritiska poeterna talar liksom i munnen på varandra, Bror Rönnholm och Sven-Erik Klinkman hör till de lyriskt starkaste. Heidi von Wrlght är förstås en stjärna. Ralf Andtbacka skriver skickligt sammanfattande om poetiska rörelser i det nutida Svenskfinland.
Boken innehåller förutom ett antal dikter per medverkande, även intressanta intervjuer om deras poesisyn.
Det känns svårt att citera enstaka dikter eller diktrader. ur en så brokig samling röster. Bland poeter jag gillar står duon Svea Lofthouse och Angel Park starka, och jag undrar var Jens Sandberg får all sin positiva energi ifrån. Ibland är en lättsam approach allt som behövs:
Sommaren skriver poesi på bilfönstret,
de surfande åkrarna
Färgerna är hemma.
Träden bygger drömmar
av en flicka på rymmen.
Bären är hemma.
(dikt av Jens Sandberg ur en längre diktsvit)
