2022-09-28

Till en poet och mässbesökare

Har du kommit hem 

från Bokmässan nu

har du tagit något med dig

åt mig

som tvingades stanna hemma

 

Lite mässluft

inget att stå efter 

 

Lite mässdamm

det rördes upp av människor

 

Samtal på spårvagnen

den säkraste vägen till

mässlarmet

 

Gemenskap mellan de få 

mitt i mängden vägbeskrivningar

genom livet

 

Rum för poesi

det är svårt att ta sig in där

men är man där... så tja

då är man där

 

Lyft mikrofonen

som en apelsin

 

i förundrat mummel

över att du tar plats 

 

*      *


Är du hemma nu

ta steget ner

4 meter under jord

där finns det fria ordet

där är det högt i tak

Vivat Bokmaskinen!

 

 

 

 

  

2022-09-22

Antecknat under läsningen av Carina Rydbergs Vitt slödder (Bonniers, 2022)

Också med bruten högerarm orkar jag lyfta Carina Rydbergs Vitt slödder. Det är en tunn bok.

Vitt slödder = White Trash. Direktöversättning från engelskan. Varför detta uttryck? Är det modigt eller bara dumt? Det funkar dock i berättelsens sammanhang.

Skildringen av 70-talets skolmiljö är magnetisk. Jag känner igen mig. Snart måste Bowie komma och rädda oss halvvuxna undan tristessen. (Bowie gör entré på s. 34.)

Är det Vällingby eller Hässelby hon vuxit upp i, var stod de där hyreshusen?

Jo, jag var nog lite dunkelt attraherad av henne vid tiden för Den högsta kasten och Djävulsrockan. Ville komma till hennes försvar på oklara grunder. Men det var inget hon behövde.

*

Är det bara igenkänning det handlar om, det starka intryck som boken inledningsvis gör?

Carinas huvudperson som uttalat är hon själv, går på Kungsholmens gymnasium tre år efter att jag som något äldre gick där. KG som på den tiden onekligen var ett ”nedgånget kråkslott med skitiga toaletter och klassrum som förde tankarna till Hets.”

Hennes första älskare, engelske Graham, introducerade henne till Leonard Cohens musik. Han påstod att ”ganska många människor begick självmord till tonerna av hans sånger”. Ett uttalande som förefaller lika delar roande och otäckt.

Recensionen av Grahams kuk finner jag sexistisk.

Här befinner jag mig som längst bort ifrån identifikation med huvudpersonen själv. Sexualiteten både skiljer och förenar, som jag sagt på annan plats.

Något som förbryllar mig är den unga Carinas plötsliga målmedvetenhet där hon dyker upp som utbytesstudent i USA. Hon som nyss beskrivit sin familj som så fattig, ”trashig” och så vidare – hur får hon ingivelsen att åka själv till USA inte bara en utan flera gånger? Jag kände ingen i min förort som gjorde det.

Tiden går, om än alltför långsamt, framåt mot frihet och utlevelse av sexualiteten.

Som berättelse planar Vitt slödder ut efter de inledande, laddade episoderna från plugget,

Jag börjar som läsare se tämligen kritiskt på hennes krassa människoskildring där en manlig älskares impotens avhandlas med kräsen iskyla.

Som blixtrande intelligent författare blir Carina Rydberg ändå en stigande besvikelse.


2022-09-20

Till ackompanjemang av en mungiga

Klart att Cohen spelade

mungiga

klart han bosatte sig

på Hydra

 

Klart att han hjälpte

sina vänner

klart han skaffade

fram pengar

 

Klart han levde

ett intensivt liv

han skärpte sig

när Peter skrev

 

en ny dikt av

ingen sedd

utom av Cohen

och hans vän

 

Sådan var hans

situation

att hans dikt kom

alltmer underifrån


Klart Cohen spelade

mungiga

det gjorde ont när den

träffade tänderna


Så spelade han upp

"Bird on a Wire"

med sin Jew's Harp

i kavajen 




 

2022-09-19

Från en (av mig) obesökt festival

Så är Poesimässan över för den här gången (16-18 september). Jag lämnade återbud till min egen uppläsning på grund av sjukdom. En sak måste jag hålla fast vid; Jag är estradpoet vare sig mina ord sägs ut eller inte. De finns där ändå, i en rörelse ut mot publiken. 

*

En dörr kan öppnas eller stängas beroende på sammanhanget. Anti Editör blev årets bästa poesiförlag, enligt sajten Örnen och kråkans beslut. Jag hade nog trott på Ellerströms eller Black Island Books. De har några utgåvor som gripit tag i en. Vad har anti gjort? Det återstår att se. Måste beställa deras aktuella produktion. Saken ska inte behöva sakna vingar. Sonettkransarna ska inte behöva sova ute Texter om förvandling ska inte behöva bli inspärrade.

2022-09-17

Tiden tickar för det västerländska överflödet

vem vill inte skriva en bok

på 16 sidor

och kalla det för en del av Svavel-serien

 

vem vill inte någon gång

dra ner

på tvånget att välja

när det finns 123 olika

tandkrämssorter

ungefärligen beräknat

utifrån mitt munlödder 

 

det västerländska överflödet

låt oss hellre kalla det

överskottet 

en gång tar det slut

men de bästa dikterna

kommer att finnas kvar

liksom tron

på att dikterna lever sina egna liv


                    

 


2022-09-14

Athena Farrokhzad, Åsnans år (Bonniers 2022)

Aisopos möter Marx i denna bok och mötet regisseras av författarinnan. Fabeln - som det ju är frågan om  - börjar med inköpet av en åsnefigurin på loppis och slutar med det mest personliga och brännbara i frågor kring liv och död och livet efter detta. Underavdelning bland livsfrågorna: exilens villkor framförallt.

Jag har ofta funnit Athena Farrokhzads dikter för pekpinnemässiga, som om de var uttryck för en ideologi mer än något annat.

Hennes omsusade debut med Vitsvit (2013) var konceptuell på ett i längden påfrestande sätt, vem orkar läsa en hel bok där texten är satt i vitt mot svarta textremsor? (Jag har naturligtvis läst den, liksom jag läst uppföljaren I rörelse och delar av Trado.) Jag tycker hela arbetssättet tar bort något av texternas berörande ämne, hennes egna familjemedlemmars sätt att hantera exilen och det främlingskap de kunnat uppleva i Sverige.

Nu är det dags för en ny bok av henne, Åsnans år, som givetvis får förstadagsrecensioner och beledsagande intervju. Så är ju hon också en enkvinnas maktfaktor i svenskt litteraturliv som mångårig lärare vid Biskops-Arnös författarskola och nyutsedd ansvarig för litteraturscenen vid Kulturhuset i Stockholm.

Men det här är något annat än de tidigare böckerna. Hon utgår från ett ”lågt” ämne (åsnan, inte lika fin som hästen). Fokuset på åsnan, som blir en sinnebild för proletariatet och arbetarklassen, befriar hennes dikt och gör den till en mångdimensionell resa, där hennes eget vardagsliv med barnen och hennes älskade ger en självklar närvaro åt raderna.

 

                Åh djurvärldens proletär                                                                                               

                hur många gånger din vikt har du burit

                Allt mervärde du ger upphov till

                och allt löje du får i gengäld

                När piskan inte viner dinglar moroten

                som en ouppnåelig belöning

                och hästens jämlike blir du aldrig

                Vilket öde för ett kreatur

                Jag kan ta dina korgar nu

                                                                           

                     

Den marxistiska analysen är (som synes) oförändrad hos Farrokhzad men klangen är annorlunda. Massdemonstrationerna får vänta medan författarinnan gräver sig ner bland fakta och mytologier kring åsnan som djur med diverse konnotationer. 

Den nya, i mitt tycke, något försonliga tonen öppnar för en torr humor, lyfter medmänsklighet och även med-djurlikhet när hon lever sig in i åsnans öde som arbetsdjur genom seklerna.

Kommunismen vilar tung över vissa rader men det kan den ju få göra, säger jag som röstar vänster om mitten. Låt vara att vissa formuleringar gör mig tveksam till deras poetiska uttryckskraft. Man kan lika väl säga att matlagning tar en stor plats i boken och ingredienserna får en symbolisk karaktär. De styckena finner jag mycket sympatiska. Kärlek och omsorg finner sin plats i boken. 

2022-09-11

Beat-poeten Bengt

Det var kul att träffa Bengt O Björklund igår. Vi sågs på 50-årsjubilerande Författares Bokmaskin, och deras tillställning i Lasse i parken, en trädgårdsoas med restaurang vid Hornstull i Stockholm.

Bengt var en av de poeter som skulle läsa (och även göra ett musikaliskt framträdande senare på kvällen).

Björsten, Björklund, Hjalmarsson och Lindvall
Från vänster, farbröderna Björsten, Björklund, Hjalmarsson och Lindvall.











Här är en av dikterna som vi fick ta del av (min transkribering; hoppas den är korrekt).

Vädret var nåt alla talade om,

just innan fienden brände ner hela härligheten,

bara för att dom kunde.

Dom satt kvar, vandrade mot helt nya världar. 

Sången som dröjde kvar var inte någon anklagelse.

Månen hade sagt sitt, tidvattnet steg och vände.

Dörrar brann och kollapsade. 

Det var den fjärde årstiden

i komediens grymma kalender.


2018 utsågs Bengt till Sweden Beat Poet Laureate och hedrades med ett »livstidspris« av National Beat Poetry Foundation i USA.

Beat that!