2023-02-02

Vänskapen mellan Peter och Leonard i poesin

Om vi antar att Peter Lindforss träffade och lärde känna Leonard Cohen på Hydra 1983 – Peter är lite oklar på den punkten i Mannen som förstörde mtt liv – så är Personliga rutiner (1984) den första bok där den nya vänskapen skulle kunnat avsätta dikter. Det gör den också, där finns anspelningar men inte speciellt många och inte på något påfallande sätt. På sid. 57 i originalupplagan finns en fin dikt för Leonard betitlad ”Möte” Det är det närmaste vi kommer, inte naiv beundran utan ett möte mellan två jämlika själar i mysticismens tecken:

 

En man kommer mig till mötes på stranden

I högra handen: en påse med fikon

I den vänstra: en bok med citat ur Zohar

 

Sen försvinner Cohen in i de grekiska landskapet. Och han dyker inte upp i Peters diktvärld förrän flera decennier senare.

Naturligtvis var Cohen huvudperson i prosaboken Mannen som förstörde mitt liv. En bok om Leonard Cohen (2007) men annars var Peter förvånansvärt diskret med deras vänskap. I hans diktsamlingar är Cohen inte speciellt synlig. Nej, något skrytobjekt förvandlas han inte till.

Det är Cohens närvaro alternativt icke-närvaro i Peters lyrik som intresserar mig. så låt oss hoppa fram till den sena diktsamlingen Det finns mer (2014) som jag själv bidragit till att ge ut. Här finns vänskapen med Cohen manifesterad främst genom ett svartvitt foto på de två, hållande armarna om varandra, fotograferade på konserten 2008 i Stockholm. Det är ju tydligt nog. Men annars är det bara dikten ”Commentary on ’Darkness’”som anspelar på Cohen.

 

Dikten är just en kommentar eller ett svar till Cohens låt ”Darkness” på Old Ideas (2012).

 

Sleep well my creator

Sleep well my detractors and all

 

skriver Peter och följer – känslomässigt – i Cohens spår. Mörker väller in.

Så återstår då den nya postuma diktsamlingen De långa resorna är över (Fri Press, 2023). Också här är Cohen som gestalt eller motiv sparsamt förekommande. Han är föremål för en dedikation på s. 89, i en annan dikt finns han med i en uppräkning över vänner från Greklandsåren:

 

Jag kommer inte att känna igen Eva

eller Mary, Leonard, Irini, Stephen, Anthony

kommer inte att känna igen piazzan eller cafét (s.56)

 

Slutsats: Peter är försiktig med sin vänskap, ser till att inte ”rida” på den eller Cohens framgångar. Det är mer än kanske många andra skulle ha gjort.

2023-01-25

Vid en förnyad läsning av Peter Lindforss dikter

Peters apokryfer

så får man inte säga om dem

antecknade över allt

det är rader som fäster

 

Peters sms på engelska

hur skulle man kunna ta dem

som något annat än en gåva

grus i maskineriet på en måndag

 

för de flesta människor

ett okänt territorium

för högre tjänstemän

ett otäckt omen om nederlag

 

som vattenledningarna under trottoaren

söker sig den underjordiska poesin fram

tills bara ett girigt flöde återstår

att bada i nattetid som neonljus



Värmestuga - en litterär förälskelse ute i det blå

Hur bevisar litteraturen sitt värde?

Genom att återkomma senare.

Rör det sig då

om en dammsugarförsäljare

som försöker få in ena foten i dörren

(och en spark i röven)?

Jag vet inte 


*

 

Flickan eller mannen

som skrev de där älsklingsraderna

du minns fast du inte minns sammanhanget

lever de ens

är de tillgängliga för mera lek?

Jag önskar inte författarens död

à la Roland Barthes. Men så finns det ju

en tidsfaktor. Hur länge kan undergrounden7

hålla ut?

 

Vi författare –

om det nu är rätt benämning –

ringer på dörren

men ingen är hemma

eller vill öppna

När vi kommer tillbaka senare är

20-30 pers

hemma i lägenheten. Ingen vet hur länge sedan

det var. Tiden

skriver en ny bok

och skickar nya läsare

 

2023-01-24

En kvartett i gryningen

Filosofen sa:

Vi måste tänka oss Sisyfos lycklig

jag sa

varför då

gillar han dé

att släpa på sten

ett utsiktslöst uppror emellanåt

piggar upp?

Det där är en slentrianuppfattning

sa han och puffade på pipan

 

Sen ringde den korintiske kungen

från underjorden

och sa:

att släpa stenar är ine längre min grej

kanske kan Zeus ordna fram en vikarie

 

filosofen retirerade och sa:

det är ett fönster som står och slår där ute

kanske är det frihetens vindar

vi hör

 

 

taxichauffören jagade ikapp

och sa att jag hade missat anslutningen

tll Jordan B Peterson

 

jag sa.

bara sångaren är lycklig

 

filosofen sa:

har du glömt

människans revolt


 

 

2023-01-23

Lars Hasselblad: ”Moln med lysande kanter” (Edition Tegnér, 2023)

Edition Tegnér heter ett litet Lundabaserat förlag med starkt kvalitetsmedvetande och formatmässigt liten utgivning. Förlaget har visserligen givit ut ett trettiotal titlar, vad jag kan förstå uteslutande poesi, men sidantalet hos de respektve titlarna har inte varit stort, Det har handlat mestadels om stilrena diktsamlingar med ett tiotal dikter i varje, smakprov av författarskap, minnesutgåvor och så vidare. I sin minimalistiska framtoning kan förlaget påminna om ett annat förlag, Trombone, som satsat mycket av energin på sin egen Svavelserie med likaledes minidiktsamlingar.

Skillnaden är att Trombone prioriterat experimentell litteratur medan Edition Tegnér mer har rötterna i en traditionalistisk inriktning mot mestadels erkända författarskap från 1900-talets mitt. Sålunda har de publicerat bland annat tunna diktsamlingar av Lennart Sjögren, Lasse Söderberg, Gustaf Adolf Lysholm och Jesper Svenbro, Ofta fina läsuppleveslser vill jag tillägga, starkast är ändå känslan av att man är med och skummar av ett ymningshorn av framstående litteratur presenterad på ett chosefritt och av kärlek till litteraturen präglat sätt.

 

Men kanske har något skett. Bokförlaget håller på att gå upp i format, eller så är det en tillfällighet. Den nya diktutgåvan, som är en urvalsvolym med samma namn som författarens debut, Lars Hasselblads Moln med lysande kanter innehåller hela 25 dikter och är alltså en nästan normaltjock diktsamling. Hasselblad gav bara ut två böcker under sin verksamma tid, just Moln med lysande kanter (Bonniers, 1967) och Feodorovska (1970). varur urvalet har skett. Det är som så många gånger Jonas Ellerström som tagit fram det här författarskapet ur den relativa glömskan. Hasselblads diktsamling Feodorovska har jag själv tagit stora intryck av också skrivit några rader om på bloggen för länge sedan.

 

Vad har vi då hos Lars Hasselblad för tematik och tillvägagångsätt. Jo, vi har liksom bilder av människoöden som agerar i ett (ofta) solbelyst landskap, de står med benen i det fysiska, mellangärdet i det själsliga och de högre blixtarna i den andliga världen. Denna ofta ungdomliga värld bryts mot landskap, kyrkor, sjöar osv. Hela den stora världen med lärdomshögfärd och utmaningar finns omkring dessa trevande pojkidentiteter som dyker upp för att tillägna sig livet ute i världen. Det handlar mycket om ensamhet och något så otjusigt som sexuell nöd hos den unge mannen.

 

”Ensam / så när som på en frän doft av säd / går han uppför den imposanta / marmortrappan. / Uråldrig trappa / dammig och med ortoceratiter” (ur dikten Pubertet).

 

Var lugn, kan man säga till läsaren, på nästa sida uppslaget väntar ändå en pensionärstillvaro, som börjar i sol och slutar med att det mulnar. Bara att vifta bort. En vit marmorkristus väntar i Skänninge kyrka bland allt stillastående, det historiska vattnet.

 

Historiemedvetandet åsido, oftast är det en märklig, solbelyst optimism som strålar ut från samlingens främsta dikter. Det är som om Rekordåren mottagit en uppmaning att översätta själen i bild (för att anspela på Espmarks boktitel från 1977). Samtiden förvandlas till framstegsminnen under läsningen, dikternas unga huvudpersoner vet med sig att tillhöra framtiden och kan gott pika pensionärer eller glida in i och ut ur märkliga belysningar. Mest verklighetstrogen är ändå mysticismen, den som strålar ut från de underbara dikterna om Jesper och Emanuel (Swedenborg):

 

                De streck jag drar med tusch

                på gammalt lärft från Delft

                är obstinata.

                De sammanlöpa intet.

                På dylikt självsvåld är jag vred.

                Min goda ängel i den ljusa kjorteln:

                bibringa mig tålamod, dämpa min sjudnad.

                Tyd kajornas kretsar kring kyrktorn.

                Riv stängsel och fängsel för längsel!

 

Efer att ha grubblat över innebörden i den mustiga 1600-talssvenskan i denna dikt har jag kommit fram till följande uppfattning av innehållet: Jesper i Skara (som är diktens jag) ber om befrielse från allt som stänger hjärtats väg. Men allt som behövs har redan sagts i dikten.  

2023-01-22

Kartan över svensk poesi måste ritas om

Sen Peter Lindforss

sena dikter kom ut

har saker och ting

förändrats

inom svensk poesi

Rättvisa åt den

kommunikativa dikten!

 

Nej, jag sa inte att dikten bör vara lättförståelig

den får utföra sitt verk

vad det gäller Peters dikter

är de ibland svårare än man tror

de upprätthåller en laddning

och en lyster

 

x

 

Det perfekta mordet

är att tvingas bort från poesin

av nån som har svårt att dela med sig

ens ett grand av sin så blodigt erövrade

litterära position

det hände närapå mig

och Peter

nu har vi kommit loss

på den andra sidan av den död

som väntar oss alla

och om någon vill följa

så får de följa med

 

x

 

De gör det inte lätt för oss

genom att kopiera dogmer

och ta makten

över publiceringsvägarna

men med kloka människors samarbeten

går det att komma vidare ändå

som en liten minoritet

med fria allfarvägar

följer vi befrielsens röst

och dikterna talar för sig själva

de behöver ingen instruktionsbok

de är sig själva

mitt i drömmen om ett annat och närmare liv

erbjuder de den närhet du har längtat efter

så länge du varit fri att gå

 

2023-01-21

Ner från tornet, ute på gatan

Januari 2015

På övervakningfilmen

som bara pågår hela tiden

à la Andy Warhol

kan man se en medelålders man

ligga på trottoaren i en sovsäck

och försöka domna bort

få nån timmes sömn

Det påstås t o m

att han till yrket skulle vara poet

”Nej, det är inget yrke

”Nej, vi lever inga skyddade liv”

Släpps han ens in i

världen längre?

Jo, se på fan

han reser sig, packar ihop sina tillhörigheter

och går ut ur bild

- Hans bästa vän

heter Leonard Cohen

 

*

 

Det är inte mänskligt

att hela tiden underordna sig

hackkycklingordningen

och krypandet för makten

Vad skulle Peter Lindforss ha gjort¨

Flytt fältet

undan förtrycket

 

*

 

Det är som på film

Javisst

en övervakningsfilm

vinner knappast någon

Oscar

själv snubblar jag mig fram

i utkanten av bilden

 

*

 

Tystnad¨

Möjligen också tagning

detta är inte filmen

detta är en tveksam början

 

*

 

Tills hans dikter nämns

med kärleksfull respekt

Voilà! En läsekrets

återfunnen

Ian Hunter rulla iväg den

där stenen nu

 

2023-01-20

Föranlett av Peter Lindforss

Release och födelsedag igår:


Hela sitt liv

var Peter Lindforss

en motvikt

till den glödlösa poesi

som dominerade kultursidorna

han läste Bruno K Öijer, T S Eliot

och James Elroy

 

Hela hans liv rymdes

i en rullvagn

han komprimerade

och stack ut

 

*

 

Nu möts han retroaktivt

av respekt

- har i själva verket

den respekten

för den äkta poesin alltid funnits där

 

Nej, det varierar

från människa till människa

som allting annat

det är mellan tummade händer

poesin går

inte från akademi till akademi

det var i varje fall inte Peters väg

 

*

 

Peters födelsedag

och jag nås av budskapet

att Ian Hunter, 83 år gammal

ger ut en ny singel                

det är liv i dig också, Peter

du blåser den medelmåttiga svenska

poesin av banan

allt för många poeter

har dött unga

att du skulle tvingas bli

en av dem

jag kunde nästan inte tro det

för ung var du

hade mycket kvar att ge

 

Du förband dig tidigt till Leonard Cohen

jag förstår att det var en match

ni måste ta

ni fyllde i varandras rop

på vänskap

ni var som far och son

festandes tillsammans

samtalet emellan er

blev med tiden allt mer allvarligt

så som der ofta blir

mellan vänner

när man håller fast vid

sin egen röst

sina egna åsikter

som du alltid gjorde

 

*

 

Det förvånade mig egentligen inte

ändå hade jag svårt att tro

att din raspiga röst skulle tystna

och sanningen att säga

det har den inte gjort