2024-09-05

Samlade dikter, sjätte versionen

Titta på bilden av Bruno K Öijer på framsidan till hans nya volym med Samlade dikter, daterad 1973-2014. Omslagsfotograf: Maya Eizin Öijer.

Vi ser Bruno själv, förstås i hatt och dubbelknäppt kostym, Vi ser också den avklädda bilden av en scen, där poeten tittar både in och ut. Detta är hans vardagsrum sedan mer än fyrtio år, där tunga vågor av publikreaktioner alltmer strömmar in som kärlek och respekt.

Samtidigt visar omslagsbilderna – fram- och baksida - till Samlade dikter vol. 6 en ljusare grundton än de tidigare samlingsvolymerna, som ofta lövat sin död. Här kan vi se ett ljusregn spira på platser, där tidigare bara ett mörkerseende fanns. Natthimlen är kapad av nyanser i lila och rött. Det är som om han tagit med sig en del av höstens regn in.

Scenen är i alla fall riggad för ett nytt framträdande ur hans egen frånvaros dimma , om uttrycket tillåts.

Den till häften bortvända gestalten visar än en gång hur Bruno blivit sin egen sinnebild. Men något har förändrats.  Det brukar vara mörkare ån det här.

2024-09-04

Om Bruno K Öijers nya diktsamling...

(Omslag av Maya Eizin Öijer)

BRUNO K ÖIJER

Växla ringar med mörkret

Wahlström & Widstrand, 109 s.



Bruno K Öijer är tillbaka med en ny diktsamling! Hans elfte sedan debuten med Sång För Anarkismen 1973. Det har gått tio år sedan hans förra bok, Och natten viskade Annabel Lee. Vi var många som befarade att det skulle vara hans sista diktsamling, men glädjande nog hade vi fel. 

Växla ringar med mörkret tog enligt Brunos uppgift sju månader att skriva. Ganska kort tid för en diktsamling med detta omfång och  innehåll. Bilderna stormar, som alltid i Öijers poesi. Men han varvar det starka uttrycket med mer nedtonade och lågmälda dikter. Kärlek och barndomsminnen varvas med samhällskritik, saknad och död. Boken innehåller 50 dikter, varav några längre, över 2-3 sidor. Det känns som att Bruno gillar det här mer berättande formatet. Han kan ta ut svängarna lite mer och bli en Berättare av minnen och myter. En av de starkare långdikterna är den om om poeten Peter Lindforss (1953-2015). (En författare som Andreas Björsten bl.a. skrivit om på denna blogg.) 

"... han och jag brukade
sitta på den ökända krogen Britannia
mitt emot Stadsbiblioteket
där vi umgicks med rotlösa människor
i samhällets utkanter
krognätterna verkade aldrig ta slut..."                      (ur Inte Bara Ett Schackparti)


Andra dikter går tillbaka till barndomen och uppväxten i Linköping. Dikten om poesitidskriften Guru Papers, som Öijer & co startade i Linköping på 70-talet, är ett stycke underhållande litteraturhistoria. Tidskriften Guru Papers gjorde uppror mot det rådande kultur- och poesiklimatet som rådde i landet. Efter ett par nummer med Linköping som bas flyttade Bruno och Leif Elggren sin verksamhet till Stockholm, där fortsatte de med att förändra det litterära klimatet med poesi- och performancegruppen Vesuvius, där även Per Eric Söder och Eric Fylkeson ingick. 

Växla ringar med mörkret är en av Öijers starkaste diktsamlingar på 2000-talet. Hoppas det inte dröjer tio år till nästa boksläpp. 

I höst ger sig Bruno K Öijer ut på en turné,  tio uppläsningar, med början i födelsestaden Linköping 9/10. Han avslutar med två, i dagsläget, nästan utsålda föreställningar på Cirkus i Stockholm. 



The Guru Papers 1972-1975

jag tänker tillbaka ibland
på enrummaren i Linköping med utsikt
över Stångån
jag undrar ad väggarna minns av oss
minns dom att vi drack billigt vin
och rökte hasch nätterna igenom
minns dom
att vi var den familj vi alltid längtat efter
minns dom våra röster när vi lovade varandra
att aldrig ta ett jobb
minns dom att vi var vilda barn
som letade efter apelsiner i äppelträdet
och aldrig gav upp
minns dom att vi räddade poesin i landet
när den höll på att torka ut
och dö av tristess
jag vet inte
jag vet inte vad väggarna minns av oss
jag vet att vi
gav ut tidskriften The Guru Papers
med mottot Spräng Den Förbannade Kultureliten
jag vet att vi spreds för vinden
dikterna vi skrev
och vek ihop till papperssvalor
cirklar fortfarande runt Domkyrkans torn
Affisch från en uppläsning på Moderna Museet
med gänget kring Vesuvius 1976.
landar aldrig

2024-09-02

BRUNO K ÖIJER - tre dikter ur VÄXLA RINGAR MED MÖRKRET (2024, W&W)

(Omslag av Maya Eizin Öijer)


Börjat Slipa

samhället 

är inhägnat våld

dom som lyckas bryta sej ut därifrån

har redan i tidig ålder

börjat slipa på sina vingar

använt sej av ord färger gitarrsträngar





Satt Tyst


natten kom inte alls smygande

kände direkt igen sej

hade varit här många gånger förut

ställde bara ifrån sej resväskan

och satt tyst med sluten mun

visade inte ens tänderna

nynnade för sej själv

och rullade en tärning fram och tillbaka

över bordet


 

Vägvisare


livet var inte bara

ödsliga hotellnätter

inte heller bara sorlet av dagar

som rann förbi i rännstenen

och jag måste ha gått vilse en natt

såg inte ens handen framför mej

hade ingen aning om var jag hamnat

innanför gravarna

plötsligt lyste mot mej i mörkret







Bruno K Öijer; ”Jag skrev den här boken på sju månader i mitt soldattorp tio meter från skogen och miltals från allt annat. Den sista natten innan dom första texterna började komma till mej hade jag en dröm om en kvinna, som satt inspärrad i nån form av ålderdomlig fängelsehåla. Hon trevade inom sej och bytte ut ett av sina revben mot en rad ur en dikt. Plötsligt hade hon lyckats rymma. Hon svävade högt över staden. Någon knäppte med fingrarna och i samma ögonblick förvandlades hon till ett gnistrande regn som smattrade och sjöng mot dom svarta hustaken.”


2024-08-30

Sekvens för dig som håller räkning

kavla upp ärmarna Edith Södergran

 

Lina Hagelbäck glöden behöver inte övas

 

Boye – ordens allvar lyser klart

 

Renberg Poesin behöver inte ljuga

även om produktionsmedlen gått

oss ur händerna

 

liten lista

för aktiva

2024-08-23

Improvisation över Erik Johan Stagnelius


Tiden öppnade extasen för en ny famn

Och månstrålade ner

Där sekunderna

Alltid kommer lite närmare än minuterna

Hans teckenhägn

Stora ord kan inte hålla tillbaka hans bägare

Den måste svepas med hela den kristna lyrikens gotiska malörtsfröjd

Och tillbakahållna andefärd

Den som kommit från ljuset måste återvända dit

Döden har inget fäste här där den evigt unge lever och dör

Vad som brinner i dig är en bitter

Bit förspilld mannakraft

Som kan förvandla tiden till ett lidande

ändå – för evigt

Är du där

 

 

Det är något med honom, han måste se det

Innan det är över

Han kan inte längre samla sig

Till biets hänryckning under månen

När han drömmer om att känna närheten av kvinnornas töckendofter

Slutet blir återigen början

När han tänker sig ren och avsvuren nog

Att lämna Världsfurstens palats

De säger att han obstruerar

Att han hela tiden skriver av fel

Men det har jag den största förståelse för

 

 

 

En molnspillra

Förtvinar i hans revben

som kokain

 

 

Ska vi tala tyst

om den plågsamt mediokra svenska poesin

allt som kom till

i ett halvsekel efter

Stagnelius korta liv

Denna förbannade stagnation

kom så snabbt efter din bortgång

att ingen hann resa sig och ta in horisonten i hela dess vidd

för förlägen för att vakna upp och slå till

med alla dina drömmar och blixtar

du var fast hos skönheten

hos dina ottave rime

så läste du situationen rätt

 

Han skilde ljuset och mörkret åt

men han kunde inte leva kvar

någon längre tid

hans ljusning hängde drömmande över kudden

som någon slags

drog

han kunde aldrig få nog

när andra matade honom

med ett överflöd

av levande vatten

Bruno K Öijer intervjuad i DN


Bruno K Öijer berättar om sitt liv, sitt skrivande - och om vännen Peter Lindforss i en intervju i dagens DN.

 

(Bakom betalvägg, förstås, men kan vara värt att skaffa papperstidningen för en gång skull.)

Deras vänskap lyfter fram Peters öde. Hård sorg, en närhet också  för Bruno. 

Känner du blodsmaken, Volle?

 

Den kvinnliga poeten

behåller sin ålders skönhet och vaktar över den

Det är inte många kvar sen den tiden då de

stod i Allhuset på Stockholms universitet

och diskuterade vad thélème var bra för

 

Med ett fång rosor bredvis sig

sitter Ivar Lo kvar på black & brown inn

Ibland umgås han med unga vänner

på de intellektuellas gemensamma lekplats

där han hittar dem

  
Blodet pumpar stilla och starkt

Jag ser nu att kristallskeppets besättning

håller timmarna flytande

Det är ett sådant liv

om annan litteratur

 

När drömmarna hittas levande

ska AK-jobbarnas blixtar nå land

När de stenhugger kvällen och låter ensamheten lystra

Döden är en kräsen vän

efter många år, han följer den

 

2024-08-17

Ett mysterium

jag trodde att jag var poet

tills verkligheten kom susande

”poet är bara den som…”

och det regnade ner från träden



2024-08-09

Studiebok nr 1

 

Det var något

som de sa

att man inte gjorde

 

Det var något

de  sa

att man inte borde

 

De sa att

de var ofria

fast de var fria!

 

De satt vid sina skrivbord

och retuscherade bort

Trotskij

från hans berömda närhet till Lenin

 broderskapet som tog slut


Gästgivaregården vid havet


 Man tager vad man haver

                man tager om man haver

som Kajsa Warg listigt nog och högt eventuellt

sade

din fordran ligger kvar i berget

där människorna har samlats för att bygga sina

egna tankar

en skeppsgosse från havet

hans träskor har sannerligen blivit urblekta

efter 13 månader uppfiskade ur det blöta elementet

 

vi låter honom gå ombord

med sina gamla svullna anklar

 

En massa pengar gick åt

till att bygga ut den strid som i sig är en liturgi

Hörde du signaturen - inropad

till sprit och cigaretter

Över huvud taget konsten att flyga

med förbundna ögon

Kajsa Warg erbjuder oss två fiskar

                och fem kornbröd (mucho mucho gracias)

enligt den enda tillgängliga

meritlistan

hennes erbjudande kommer att stanna kvar

hans egen välsignade måne kommer att ligga fast

där evigheten sjunger lovsånger och dyker

som grillad havsabborre