2021-10-26

Åldrar och utsikter

62 är ingen ålder
påstås det
ändå visar det sig gång på gång
vara just en ålder
det kan hända den bäste
att det övertända sinnet
behandlar kroppen alltför vårdslöst
får man en flaska champagne av ungdomarna
vid S:t Eriksplan
är det fara värt
att man fortsätter misshandeln
av sig själv

63 är ingen ålder
ändå visar det sig gång på gång
vara just en ålder
stammarna av överlevare från 1967
blir allt mer utrotningshotade
dvs. om de har levt som de predikade
hårt & ruffigt
ta nu hand om nederbörden
det regnar över huvudena medan åren
sliter ut sig själva

en del har kommit över
allt detta ålderstjafs
och fortsatt

det måste finnas en vacker väg ut
och en som stannar kvar
vid fyllda 70
en som fortsätter

tillägnad U.L.
P.L. och J.P.G.

Soundtrack:
Roskilde Orange Stage 2 juli 1999

2021-10-24

Så länge dikterna inte begår våld

så länge dikterna inte dödar
så länge händerna förmår
hålla pennan
vid sjukbädden och på caféer
så länge laptopen låter dig tala
och estraden väcker ordiska lustar
så länge litteraturen inte har stängt intaget
på grund av rädsla och våld
så länge händerna håller om din egen ensamma kropp
och marken under oss står kvar
så länge dikterna håller
och efterlysningen av nya ord och fraser inte dödar

Copyright: Andreas Björsten

Envoi - sista frasen

sista ordet
sista frasen
allt som redan har blivit sagt
sista tiden

när kommer raset
distanserar vi oss
från det som hänt
när avväpnar vi vidundren

allt som jag lagt ut
allt som sista lagen skrivit
nåden uppslagsrik
kommer efter oss tiden

sista ordet
sista flatheten
sista jordupptäckten
sista måltiden

sista skjutningen

copyright: Andreas Björsten

2021-10-23

Poesi och Augustpriset

jag kände när Augustjuryn lyfte sina ögon
i skuggan av dem som uppmärksammades
att juryn såg bort just ifrån de andra;
Lina och Li Li som bägge borde ha nominerats

fast prosa om Sylvia Plath
är väl inte heller det sämsta
och åldermannen om livsvägar
i det förflutna
är inte heller att förakta

återstår det utrymme som finns kvar
sedan allt blivit utrett
och fått sin rättmätiga del:

att det utrymmet
skulle gått till Lina och Li Li

2021-10-21

Bländad av död och kärlek - en antologi finlandssvensk poesi

Bländad av död och kärlek, antologin med undertiteln 130 år av finlandssvensk poesi, är ett lyckokast. Här fångas mellan pärmarna en mångfald av integritet, kärlekslängtan, samhällskritik, sårbarhet m.m. Kort sagt; levande lyrik. Det hela gör ett så mycket starkare intryck än den ganska bleka rikssvenska motsvarigheten, lyrikantologien för unga, Berör och förstör (2019). Det är som om språket hade mer sisu, mer självständighet på finlandssvenska sidan. Ändå regnar det finlandismer och infallsrika, möjligen dialektala, stavningar som har charm men kan vara lite svåra att förstå för en rikssvensk läsare.

Låt oss ta det tråkiga först: katalogdikterna av Rosanna Fellman, Charlotte Gripenberg och Peter Mickwitz är inte roliga och känns som ett dåligt inflytande från Poetry Slam. Alla dessa uppräkningar av saker som man borde ha, eller kanske inte ha, kan gå vem som helst på nerverna.

I övrigt är det här en antologi och en diktsamling som fullkomligt vräker sig i favoritfåtöljen med sina favoritdikter. Varje uppslag i boken - i vanliga fall en äldre poet på den ena sidan och en yngre på den andra - bjuder på nya språkliga utmaningar och energier. Det blir ett förhållandevis lättsamt umgänge med klassiker som Gunnar Björling, Edith Södergran, Claes Andersson, Henry Parland m. fl. Särlingen Larry Silván - som tog livet av sig vid 21 års ålder och fick en postum diktsamling Dikter utgiven - står fram som poeten med de mest halsbrytande och handgripliga dikterna i boken. Förhoppningsvis blir hans enda diktsamling snart tillgänglig i svensk (åter)utgivning. Silváns två dikter i antologin gör ensamma den värd kostnaden av ett inköp. Bernur citerar honom i sin artikel om Bländad av död och kärlek.

Samarbetet mellan gamla och unga över sidorna, motståndet men även samarbetet mellan olika lyriska universa ger den här okronologiska antologin dess karaktär, även om Kärlek och uppror från 1989 egentligen var först med det och även Berör och förstör försökte sig på något liknande med mindre lyckat resultat. Det är svåra, nästan omöjligt att hitta något ”representativt”att citera i en sån här bok, som när man börjar tänka på saken spretar åt alla håll men ändå inte upplevs som spretig utan sammanhållen. Låt mig därför nöja mig med att säga att det ekologiska medvetandet verkar ha varit starkt redan 1977. Här början på Jan Anderssons dikt om att befinna sig i trädet:

Någon gång efter den död som alltid varit
vaknade jag i en vindskammare med södersol.
Utanför susade en kastanje och halvvaken
tyckte jag mig ligga mitt i grenverket,
sakta gungande.

/.../

Då togs jag för en stor fågel.

Larry Silváns dikter - utgivna samma år - är bäst och mest intresseväckande i antologin.

Bländad av död och kärlek (Schildts & Söderströms), redaktörer Maïmouna Jagne-Soreau, Martina Moliis-Mellberg och Martin Welander

2021-10-20

Kommunpoeten

Jag har blivit kommunpoet
jag sysslar med sånt som ingen vet

jag går i en lärorik skola
där barnen får lära sig springa och ropa

Uttryck dig med en dikt, säger jag då
nånting som du själv och andra kan förstå

Alternativt uttryck dig i hemlighet
och skriv nånting som bara du vet

Lägg den sen i en ask med stängt lock
och samla kompisarna omkring dig i flock

Ta upp och läs upp det du skrivit
det blir mera lyft än tidsfördriv

Lägg sedan tillbaka dikten och låt den växa
stick emellan med en och annan läxa

Sen lämnar vi över till din lärare
och vad som sen månne bli av dig som ordsmed - låt se

*

Till sist:
Jag får en del pengar för besväret...
missunna mig inte det - pressen är för jävlig

copyright: Andreas Björsten

2021-10-19

En vansklig sida av löftet

jag trodde att så länge vi lyssnade på Leonard Cohen
kunde tiden inte röra oss

jag trodde att så länge jag och mina vänner
fortsatte att skriva poesi
kunde döden inte röra oss

tidens armada skulle tvingas vända tillbaka

men nu
vi skulle behöva låna friheten av någon annan

*

dikten skrevs över
med andra ettor och nollor
orden försvann
löftet försvann

jag söker och jag söker
men poesin förblir
ett andrarangsfenomen
i nivån efter gud och djävulen
LC vet
han kysser PL
han vet hur vansklig hans situation har blivit

OCH DET ÄR DET ENDA POEM JAG HITTAR OM DET HÄR LÖFTET

2021-10-18

Li Li och den svenska poesin

Hur kan man komprimera ett verk så mycket, utan att resultatet blir krampaktigt? Men Li Li lyckas. Det lilla poesihäftet Sömnlös (Kalejdoskop förlag 1988), 32 sidor dikt med illustrationer av Qiu Dali var Li Lis svenska debut innan han vingades bli flykting i sitt nya hemland på grund av händelserna året efter vid Himmelska fridens torg. Han var i själva verket i Sverige i egenskap av översättare av framförallt Tranströmer, och ville lära sig mera om hans språk på plats. Jag minns att jag som läsare förundrades över att någon hade tilllägnat sig svenska språket så snabbt, efter att ha tillbringat en kortare tid här, att det gick att skriva självständig poesi på. Beroende av Tranströmer, ja, men ändå självständigt nog som verk.

Av detta tunna förstlingsverk bestående av sammanlagt åtta dikter jämte illustrationer och kinesiska faksimil, återstår idag två (2) dikter, som ansågs hålla måttet att ingå i förlaget Smockadolls första urvalsvolym med Li Lis dikter, Från Sömnlös till Ursprunget, revirerade dikter 1988-2007. Samma process, med författarens omskrivning och hård kvalitetetsgranskning av dikterna, har även de andra sex diktsamlingarna gått igenom. Resultatet blir en förhållandevis kort och komprimerad utgåva med samlade dikter på 130 sidor, liksom en andra volym med nyskrivna dikter på 80 sidor.

Ju längre man tränger in bland Li Lis dikter och deras speciella metaforalstrande karaktär (besläktad med Tranströmers), desto större belöning får man som läsare. Sådan är i alla fall min upplevelese. Den mogne Li Lis återbesök i Shanghai för att träffa sin döende mamma är en höjdpunkt i författarskapet med sin så att säga trasiga och återupptäckta hemkänsla i det kinesiska hemland han länge sedan lämnat.

Det finns ändå en poäng med att börja i författarskapets tidiga scener, där tematiken vecklas ut och författaren successivt hittar sin form för det han vill säga. Li skriver redan från början mycket om förhållandevis triviala företeelser som kaffedrickning och pendlarresor. Men han gör någonting av det också.
Den här dikten Kafé (ursprungligen i samlingen Tidens tyngd från 1990) visar Li Lis arbetsmetod; hur han skapar suggestiva dikter utifrån sitt iakttagande deltagande i vardagliga miljöer och situationer. I förmågan att gå från kafébordets slentrianmässiga rutiner till en rent kosmisk närvarokänsla i några få steg kan han påminna om Ferlin; en annan svensk författare han möjligen har översatt.

Bleka ansikten i mörkret
Alla pratar
som om ingen pratar
Havets sorl

Utanför: ett ännu större mörker
Regn som susar – ett samtal
mellan himmel och jord
Träden strålar

Ansiktena försvann –
kaffet urdrucket
De tomma vita muggarna
lyser, klarare

Det går inte att säga vad som gör den här dikten så pass komplex trots sin enkelhet på ytan och så förhåller det sig oftast med Li Lis dikter. Jag rekommenderar dem varmt.