Jag har alltid förknippat förlagsmannen (och författaren) Gunnar Nirstedt med ett omutligt kvalitetsmedvetande. För mig var han länge en ung poet som hade medverkat med mysteriösa dikter i tidskriften Den Blinde Argus nr 9 och som umgicks i vänskapskretsarna runt DBA. Jag blev en aning förbluffad när han plötsligt dök upp i mitt medvetande igen, som en av de mest drivande svenska poesiförläggarna, nämligen på Bonniers. Där han ansvarade för bl.a. kontakterna med Johan Jönson. Till min sorg verkade han djupt involverad i språkmaterialismen; detta samtidigt som jag såg honom som omutlig företrädare för kvalitetslitteraturen. För mig gick det där inte riktigt ihop, det måste erkännas.
Nu har han under senare år etablerat sig med sitt eget bokförlag, som är en imprint på Modernista. Nirstedt i stället för Norstedts, nog måste det väl vara en medvetet retsam namnlikhet? Och jag undrar stillsamt, hur sjutton har förlaget Nirstedt / Litteratur råd med sin omfattande poesiutgivning, återutgivningar av allt från Samuel Colombus till Anna Hallbergs Friktion (2000). Dessutom en stark originalutgivníng av till exempel Ola Juléns dikter. Några mer inkomstbringande böcker skymtar jag inte vid horisonten, men det kan ju vara min syn som är felinställd. För mig förblir han något av en gåta, den gode Nirstedt. Möjligen en gåva, men böckerna kommer ju trots allt med en prislapp.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar