du var min kärleks tysta grundskola
det hade gått
fyrtio år
sedan vi sågs
jag älskade dig
som bara barn
och djur kan älska
någon
utan tecken på
erkännande
nu levde du bara
för Kristus
och varför inte
fast vi aldrig var
tillsammans
trots den förödelse
som gick över mitt liv
bjöd du mig till
ditt bord
och jag började
förstå vad nåd var
nära skjuter ingen
hare
säger ordspråket
men vad är det
om inte ett missförstånd
för närmare än den
som delar samma
innerliga måltid
kommer man aldrig
mitt hjärta slår nu
som nära
syster Sofie
ändå är vi inte identiska
våra själar och kroppar
har växt ihop över
sabbatsbröd och vatten
om vi hölle om
varandra nu
vore det en
överkurs om än fint
detta
är ett sakrament
Sofie H är katolsk nunna.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar