2023-11-06

Fem dikter av Pär Hansson ur Argusarkivet #1995 #048

FEM DIKTER av Pär Hansson
(från Den Blinde Argus nr 48, 1995)


                            *

Du hör på avstånd en kvinna ropa mat genom

ett fönster   Du känner igen henne men vet inte varifrån

Det är kvalmigt hett och mat studsar i ryggen

när du rör dig in bland träden med bollen under armen

Tänker att lädret är spänt och fyllt med luft att krama

runda bollen är rund och allt kan hända   Dra in

och inte längre känna maten    Moln växer på träden

och maten är död    Bära på bollen leva på luft

och röda fläckar när man studsar hårt i riset


                            *

Sjön så stilla du tänker ingen dimma och inga fåglar

syns eller lyfter från vattenspegeln och försvinner

Det är som på en tavla och ringarna multipliceras över

den blyaktiga ytan när du skjuter ifrån med fötterna

i strandsanden    Båten flyter i ett högt läge och du är

inte alls tung i förhållande till båten eller det djup 

som bär dig    Du bara glider genom stillheten och 

känner dig precis så lycklig som man kan vara endast

ett fåtal gånger i livet    Som en välsignelse    Du tar spjärn

mot relingen     fattar kuken och dyker som ett barn


                            *

Ytan sluts och du är vit i vattnet     tömmer sakta

kroppen hänger viktlös stilla    Nu är alla ljud i dig

och bubblorna kittlar på kinden    tiden räknas

i musklerna och lungorna är ett spel   Du övar

spridda sånger   gurglar slagord som man lärt dig

Bössa mössa mask / känner du Lovisa Rask / pannben

pannben tegelsten / särar du på hennes ben / be till Gud 

han är en klippa / allt som inte dödar härdar / sänka

pojke sänka pojke / andas fram ett rep och klättra


                            *

Det är när ett svart moln kolliderar med

solen som en mygga exploderar av mättnad

och en droppe ditt blod skingras för vinden

Det är en varning att minnas    helt tvärt


                            *

Kraset av löv under fötterna dessa korta dagar

mellan alarna    Så långa steg du tar så långa steg

genom hösten   väldigt långa för att ännu vara du

Och nu blåser du mellan löven   Som du blåser

mellan löven   som man gör mellan mycket gamla 

instrument   Och långa låtar stiger snett   uppåt 

mellan stammarna   som ljusare armar av sång



- - -

Fotnot: Pär Hansson (född 1970 i Vännäs, Västerbotten) debuterade med diktsamlingen Ruckel 1998, varifrån dessa dikter återfinns, men dock i lite andra versioner. Övriga diktsamlingar; Familjekista (2001), Lavinflaggor (2005), Motorsågsminne (2009), Vi plockar bär i civilisationen (2012), Kajak (2016). I år släppte han sin första roman, Spindelbjörken, som nominerats till Augustpriset.

(Ovanstående poet skall dock inte förväxlas med Pär Hansson (född i Örebro 1937, död 1999) som bl.a. gav ut ett par dikthäften under 50-talet. Hans debutdiktsamling Låga visan (1952), trycktes i en faksimilutgåva 2020, utgiven av Carl-Henrik Svenstedt och Jonas Ellerström.)

Inga kommentarer :