Små skrifter

Vad är grejen med alla dessa små, korta, tunna diktsamlingar?

Böcker utgivna av Trombone, Lyrikvännen, Pamflett och Edition Tegnér… för att bara nämna några.

Vilket specifikt intryck gör det med en så pass tunn volym (som t.ex. Svavelseriens 16 sidor)? Jag vet inte, det är därför jag frågar. Typsnittet i dessa böcker eller häften är ofta väldigt litet men det är det ju även i Bibeln.

Är kortheten en slags andlig disciplin eller är det tvärtom en slags expansion från en krater?

Mycket kan förvisso sägas i det lilla, men jag anser att centrallyrik bör ha hyfsat stort typsnitt, sen må skriften ha ett fåtal sidor.

Dikten är ett möte mellan glasögon och kråkguld.

Två korta

Det känns som om Ingrid Nyström (Lyrikvännens lilla serie) blir än mer sakral och sorgsen i det lilla formatet. Urvalsvolymen Återkomst är som bibelspråk för det grå 1940-talet.

Vad gäller Lars Hasselblads Moln med lysande kanter (Edition Tegnér) är det som om författarens kroppsegna värme och närvaro slår ut all samhällsplanering som vill sätta krokben för den. Mild utopism à la 60-tal.