Politik, poesi och andlighet

Jag läser i Bo Setterlinds memoarer Från dörr till dörr om hur han som liten grabb i Västerås 1935 rycktes med av socialdemokraternas förstamaj-tåg. Det var inte framförallt den medryckande musiken (Internationalen!) eller de vajande fanorna som fick honom att gå med i tåget, utan den direkta orsaken var åsynen av banderollen med texten "RÄTTVISA ÅT DE GAMLA. BÄTTRE FOLKPENSION" (han tänkte på sin mor).
Året efter går han på ett möte med den japanska författaren Toyohiko Kagawa, en kristen missionär som besökte Sverige bland annat för att studera svensk konsumentkooperativ rörelse; han var en "socialreformator på jakt efter dyrbar erfarenhet, en observatör på högsta nivå!" Men han innersta budskap hade med den kristna broderskapstanken att göra, en förkunnelse som grep den unge Bo Setterlind djupt, och han reflekterar:
"Jag ser för mig ännu en gång den intressantaste politiska utopin: den röda fanan med Kristusmonogrammet i stället för någon av symbolerna för den praktiska gudsfrånvändheten. Kagawa hade rätt i sin grundinställning, att en arbetarrörelse utan förankring i kristen tro är lika egoistisk som kapitalismen själv."
Vare därmed hur det vill, men nog känns det många gånger som om man måste försvara rätten att vara både socialist och drömmare, socialist och romantiker. Kristusmonogrammet och den röda fanan, alltså, om man vill uttrycka det dubbla sammanhanget så.
Dagen efter finalen i Mumbai Poetry Slam var det dags för "Politisk poesi" på Socialistiskt Forum på ABF. Jag blev ersättare med kort varsel för Daniel Boyacioglu, andra deltagare var Alma Kirlic, Jasim Mohammed, Naima Chaboun och Helena Duroj. Gårdagens Poetry Slam-vinnare Andreas Safer "kuppade" även denna tillställning genom att dyka upp och nästintill ta över arrangemanget. Det var överenskommet att slam-vinnaren skulle få visa upp sig under lördagen men han läste så pass länge att inget annat hanns med, framförallt inte den tidigare utannonserade diskussionen kring politisk poesi.
Helgen därefter, på första advent, presenterade sig Sveriges Andliga Vänster för första gången som politiskt parti för allmänheten, på Norra Bantorget. Jag var dessvärre inte närvarande själv, och kan därför inte ge några ögonblicksbilder från mötet, men jag förutsätter att det var en väldigt speciell händelse. Sveriges Andliga Vänster kan nog tänkas få en del röster i valet, trots eller kanske på grund av, att Mats i en intervju i Metro dagen innan presenterade SAV som ett parti för "kufar". Från Setterlind till SAV, hoppas ni förstår hur jag associerar, för mig ger sig sammanhanget självt.