Den svenska singer/songwriter-boomen tog sin början med Sophie Zelmani (och Lisa Ekdahl) för något decennium sedan, och hon är väl fortfarande den främsta av dem vad gäller låtskrivande, sång och inte minst engelskt uttal.
Sophie Zelmani har alltid hållit en låg profil, beroende på blyghet eller annat, men den höga klassen på hennes produktion framstår klart av denna samlingsplatta (med tre nyskrivna låtar). Minns hennes framträdande när Bob Dylan fick Polar-priset för några år sedan!
I samband med att hon gav ut sin samling fick hon kritik för att låtarna var för lika varandra, nästan alla går i samma tempo och är dessutom likartat producerade av Lars Halapi, att det skulle bli monotont. Men det är ju i såna fall monotont på samma sätt som en platta med Leonard Cohen, det vill säga nästan inte alls. Det är mästerligt i små nyanser som växer till något stort.
Årets (2005) man är förstås Dag Hammarskjöld. Det var 100 år sedan hans födelse, vilket blev ett tillfälle att uppmärksamma hans verk och gärning. Hans bok Vägmärken som gavs ut 1963 med efterlämnade dikter och anteckningar, var den bok som "alla" i åtminstone kyrkliga kretsar läste under året.
Västmanlands landshövding Mats Svegfors gav under året ut en biografi över honom med det märkliga namnet Dag Hammarskjöld - Den förste moderne svensken (som jag ännu inte läst). Titeln ter sig ytterst märklig med tanke på att boken handlar om en man präglad av medeltida kristet tänkande, Vägmärken är ju full av offermystik som i efterhand ter sig förebådande med tanke på hans död 1961 i FN:s tjänst.
En annan svensk ikon, Olof Palme, kan möjligtvis bli nästa (läs 2006) års man. Det är som bekant snart 20 år sedan det olösta statsministermordet.
Årets läsning är förstås Anne Franks Dagbok som under 2005 kom ut i en ny, fullständig svensk utgåva, där de tidigare censurerade partierna om sexualitet och oförblommerade angrepp på hennes mor har tagits med.
Anne Frank drömde om att bli journalist och författare, och hon blev ju verkligen det också under sin korta levnad. Jag tycker hon skriver rappt och roligt, omväxlande känslosamt och bitskt ironiskt. En utmärkt skribent, alldeles oavsett sin pressade situation, som ju samtidigt aldrig går att se bort ifrån.
Mer årets läsning: Augustin Mannerheims diktsamling Öppnas om natten.
Årets arbetsplats: Saltsjöbanan.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar