I samband med arbetet på ett nytt nummer av tidskriften Aurora har jag fått skäl att plocka fram Goethes "Väst-östlig divan" i svensk översättning av Martin Tegen ur bokhyllan (egentligen, ur boktravarna). Och återigen slår mig dessa rader ur Missmodets bok:
"Du väsnades med genialiskt vilda
demonkamrater i din ungdoms vår,
men sedan ändrar du med tiden spår
och närmar dig de de vist gudomligt milda."
Redan när jag läste dessa rader första gången fann jag någon slags både stilistisk och innebördsmässig släktskap med nedanstående dikt:
"minns oss
rånare i blått hår
rånare vaccinerade mot upptäckt
stackars mörker,
vi lät dej gå runt och knacka dörr"
(dikten "Vesuvius" ur Öijers Giljotin)
Visst är det löjligt hur dikter ibland kan prata med varandra genom århundradena, helt oavsiktligt, det är kanske bara jag som tycker att just dessa dikter lyssnar till varandra med röster på en jämlik nivå.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar