Den hemlösa poesin

Tag en vanlig, traditionell dagstidning av Svenska Dagbladets eller Dagens Nyheters typ. På vilken sida i tidningen kan man egentligen förvänta sig att finna DIKTER? Och då menar jag inte material kring poesi, utan alltså det poetiska ordet självt.
Ja, på kultursidan, är väl det givna svaret. Men i verkligheten inträffar det ytterst sällan i dagens läge, så pass sällan att det faktiskt är en rejäl överraskning när DN publicerar (21/10) en dikt av Lina Ekdahl - med titeln Nu ju. Dikten är samtidskommenterande, allvarlig och humoristisk - kring svensk vapenexport till Thailand.
Just det, det samtidskommenterande draget, det allvarliga och humoristiska, också med en tillsats av formmedvetenhet (finns förstås också hos Lina Ekdahl) kan placera dikten på - Namn och Nytt-sidan. Jag tänker på klassiska dagsversskribenter som Alf Henrikson eller Svenska Dagbladets Kajenn (numera berömd som Maja Lundgrens farsa) med flera. Dagsverser - eller vad som fungerat som en sådan - exempelvis av Werner Aspenström har publicerats på Svenska Dagbladets motsvarighet till DN:s lätta sida, den i dag nedlagda Marginalen-sidan. Tänk också Stig Dagermans Dagsedlar, blandningen av sträv humor och djupaste allvar. Det här är viktiga delar av diktens funktion, också de praktiskt taget utrensade ur dagens dagstidningar.
Slutligen har vi då Familje-sidan. Diktens sista bastion. Reträttplatsen för dikter som "berör", som handlar om livet, kärleken, ensamheten och döden. Familje-sidan i DN har öppnat vinjetten "Dikt i dag" och det är här dikter från folket, romantiska dikter, kommunicerande dikter i dag uppträder. Det har blivit till insändare, men ibland på hög estetisk nivå, ibland av etablerade poeter som dock gärna befinner sig litet i skymundan. Diktens anakronistiska tröstande och upplyftande funktion. Dikten kan trängas undan, men inte utrotas.