Brombergs verkar vara ett förlag som ger ut böcker av framförallt det skälet att det tror på litteraturens egenvärde. Det känns som en i dag rätt ovanlig och i längden väldigt hållbar inställning. Historien är rätt väl känd, Brombergs var bland de första att ge ut Nobelpristagare som Isaac Bashevis Singer och Czeslaw Milosz på svenska. Sedan dess har Brombergs fortsatt med en intressant utgivning som spänner mellan Nobelpristagare och unga debutanter. Höstens utgivning omfattar både Jonathan Littells ”De välvilliga” och Roberto Savianos ”Gomorra”, vilket väl säger en del om ambitionsnivån. Brombergs publicerar inte mycket lyrik, men har ändå gjort en hel del för den yngsta poesin. Detta genom sin ambition att ge ut poesiantologier, med ett då och då uppdaterat urval.
För snart ett decennium sedan publicerade förlaget antologin ”Kom över på den här sidan” (red. Bob Hansson), med en inriktning mot estradpoesi och kommunikativa dikter. Nu är det dags igen, för en ny, liknande antologi. Den här gången heter den Det bästa som kan hända och är redigerad av Dorotea Brombergs dotter, Casia Bromberg. Den innehåller ”dikter om livet” av 70 olika poeter, från riktigt stora namn som Octavio Paz och Czeslaw Milosz, över svenska klassiker som Nils Ferlin och Kristina Lugn till yngre poeter som Lukas Moodysson och Bob Hansson. Men också oetablerade poeter får plats, sådana som mest gjort sig kända genom uppläsningar, publiceringar i stencildiktsamlingar, slam-antologier och liknande sammanhang.
Brombergs syn på poesin skiljer sig - att döma av de här två antologierna - från de flesta andra förlags, genom att det upprättas ett personligt förhållningssätt till dikten, där diktens kommunikativa känslighet väger tyngre än litterär strategi och positionering, och därför även mer okända namn kan beredas utrymme om de förmår beröra genom sin dikt. Jag säger inte att ett sådant förhållningssätt alltid leder rätt, men i den senaste antologin fungerar det i alla fall ypperligt. Jag tror att Brombergs, genom att ge ut den här typen av poesiböcker, gör helt rätt för att bevara lyriken som genre genom tidens växlande trender, och hitta en kvalitetsväg under en period som domineras av den undermåliga språkmaterialistiska strömningen.
Min kompis Johan Nordgren, som gett ut några böcker på e-bokförlaget Serum och är väl känd från olika uppläsningar, har för övrigt gett namn åt boken, med sin inledningsdikt ”Det bästa som kan hända”.
En analys av dikturvalet, där poeterna medverkar med en-tre dikter var, och en genomläsning av dikterna visar att det är i huvudsak känslomässig poesi om livet, och varför skulle det inte vara så? Orden ”gråt” och ”regn” (med alla deras böjningar) är ymnigt förekommande i framförallt första halvan av dikturvalet, ja redan i Johans dikt finns bägge dessa ord med, som ett anslag för fortsättningen. Där det finns sorg finns det också möjlighet till tröst, så tolkar jag upplägget av antologin, som rekommenderas.
Uppdatering: Tidningen Kulturen recenserar och sågar ”Det bästa som kan hända”. Recensenten Benny Holmberg (som också recenserade min Muntliga dikter) verkar mena att sammanställningen är gjord utan större finess och utan tanke bakom, att det strider mot dikternas och diktarnas egenart att placera dem på det här sättet, den ena efter den andra, till synes huller om buller, från olika epoker och med olika uttryck. Men för att den kritiken ska träffa rätt krävs det ju att det är sant att dikterna är sammanställda utan eftertanke. Jag tror inte det förhåller sig så, och i ovanstående notering har jag också antytt en förklaring till hur antologin är uppbyggd.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar