Religionen under debatt

Religionens återkomst är ett ämne som är på väg att bli stort i samhällsdebatten, och som säkert kommer att uppmärksammas än mer under de närmaste åren. Hittills har några få kulturpersonligheter – för något större antal rör det sig inte om, väl? – ”kommit ut” som kristna. Vilket i sin tur har lett till vrede hos det välorganiserade förbundet Humanisterna, med ordföranden Christer Sturmark i spetsen.
En medlem hos Humanisterna, Nina Lekander, var för en tid sedan inblandad i en intressant holmgång med Göran Skytte i programmet Carin 21.30 (sändningsdag 15/10). Programmet hade underhållningsvärde, det kan inte förnekas, och var relativt engagerande i sig självt, men är också ett symptom på hur religionen och vetenskapen återigen har trappat upp sin urgamla träta. Och där det är ateisterna som är på offensiven, enligt mitt sätt att se. Det går deras ära förnär att religionen återigen dyker upp i offentligheten, en ”fiende” som alla sekulariserade, välutbildade och smarta människor trodde var redan besegrad. Det är underförstått att religiösa människor är lite dumma i huv’et, det framkommer i programmet att Nina Lekander – i Torbjörn Tännsjös efterföljd – ”smygföraktar” dem.
DN är självklart officiella motståndare till all form av religion, och enligt Magnus Lintons delvis originella hypotes är kristendomen en fråga om modetrender. Mer obehagligt är att han jämställer religiöst sökande med behovet av fasta normer, och därmed med sverigedemokraterna. I egenskap av andlig vänster ser jag denna inställning som… ja, kränkande, om man vågar använda det inflationsbemängda ordet.
Ett annat stickspår i den gryende religionsdebatten är debatten kring Halal-TV och Carl Hamiltons uteblivna handslag. Återigen: mer underhållande än klargörande.


Det kommande nr 4/08 av tidskriften Ord & Bild kommer förhoppningsvis att fördjupa frågeställningarna kring detta ämne, jag medverkar själv på ett hörn. Det kommer inte bara att handla om den växande religiösa fundamentalism, som en del tycker sig märka, och som förvisso är en strömning i tiden utan också om frågan varför konsten inte helt har kunnat överta religionens roll i det moderna sekulariserade samhället, så som Sven-Eric Liedman och många med honom tidigare trott. Med andra ord blir det en fortsättning på frågor som väcktes redan i Ord & Bild nr 6/07-1/08.