Orka? Joda.
När jag läste religionsvetenskap blev det tydligt hur många lager av "Gud" de olika religionerna innehåller.
1. Stamgudar, kopplade till växtlighet och jakt. Samt offer; man äter sin gud.
Ur antropologiskt perspektiv: för stammens etik och sammanhållning helt nödvändiga myter.
2. Heroiska gudaberättelser; mytologier som liknar sagor, med undervisande och stärkande drag. (den grekiska gudavärlden, liksom den hinduiska m.fl.)
3. De stora monoteistiska religionernas Gud. Dvs en gud, som intressant nog "uppstod" bland öknens nomader under stjärnehimlen. De kan ha upplevt att någon lysande kraft där uppe, hjälpte dem att navigera under stjärnorna.
4. Ur dessa tidiga monoteismer kom judendomen, kristendomen, islam.
5. Filosofiska "religioner", utan Gudsgestalt, som taoism, buddhism.
6. Sen måste tilläggas: att den religiösa världens mest betydande gestalter haft en upplevelse-religion (inte helt olik Håkan Lindgrens på The Loser, men betydligt mer förpliktande).
Om man utgår från mystiken, i de flesta religioner ett sidospår visavi den etablerade religiösa makten, så ser man helt andra valörer av tro. Se till exempel; sufierna, Johannes av Korset, eller Theresa av Avila. Samtliga hade problem med att övertyga de religiösa gubbväldet om äktheten i sina upplevelser; dvs den inre erfarenheten. Precis som Jesus Kristus.
Nog nu. Allt detta har jag skrivit av en enda orsak: Förväxlingsproblematiken; som redan Helena varit inne på (se debatten på The Loser). Religion är så mycket. Den Gud som A. pratar om är inte den samma som K. H. V. och U. pratar om.
Men det som helt överpersonligt går att avläsa är den betydelse religions-och-myt-skapandet haft för alla samhällen. Människan utvecklas genom bilder av det heroiska, det heliga, det goda, det extatiska. Det som förnuftet inte hajar har sökt sin form, vid sidan av jakt, majsskördar, brobyggen, extrapriser och forskningsanslag.
Kärnan i den religiösa erfarenheten kommer att bestå; oavsett det sorgliga faktum att religion, precis som fotbollsmani, politik, filosofi och ekonomi går att missbruka till den grad att det som skulle föreställa gott slår över i något ont.
Till sist: Kanske att man även i Sverige - vilket vore en självklarhet i länder som Frankrike och Italien - skulle ha åtminstone en minimal bildningsbakgrund att utgå ifrån när man diskuterar gud och religion, precis som när man dryftar film, konst och litteratur.
_______________________________
Det här inlägget är först publicerat i debatten på Håkans Lindgrens blog The Loser: http://www.agamemnon.se/loser.html
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Med all respekt, är det inte ett utifrånperspektiv på religionen du här beskriver? Hur intressant det än kan vara, tycker jag att det religionsvetenskapliga synsättet har sina begränsningar. "Upplevelse-religion", tja! Varför inte helt enkelt bara börja gå i kyrkan och se vilka "upplevelser" det ger, eller andra vägar som det faktiskt öppnar!
Jovisst, Andreas, har du rätt. Jag valde medvetet i mitt inlägg att göra det en smula objektivt, eftersom det jag kan läsa av i den här religionsdebatten är en väldig okunskap om olika ingångar till religion.
Jag skulle kunna skriva helt andra saker. Och det är nog bara så att det jag tar ut i bloggandet inifrån, inte alltid lämpar sig där. Som jag ser det. Så avstod jag till exempel från en berättelse från Aten, som just innehåller något av min "erfarenhet". I en grekisk-ortodox kyrka. Något om det kommer kanske en annan gång.
Och vad beträffar religionsvetenskapen så är den en mångfacetterad, ingalunda upplevelse-fientlig disciplin, med en mängd framstående religionspsykologer och antropologer med egen "erfarenhet". Se Mircea Eliade, Hjalmar Sundén, Joseph Campbell m.fl.
Skicka en kommentar