Kanske ingår det i konceptet med att ge ut konceptuell poesi att man ska förtiga sitt eget inflytande och sin egen makt vad gäller den svenska samtidslitteraturen.
Jesper Olssons installation i SvD den 22 december (som jag inte kommit åt att läsa förrän nu) tar dock priset. Jesper Olsson (redaktör och ansvarig utgivare för OEI) nämner sammanlagt sexton poeter i sin översikt över det gångna poesidecenniet. Av dem är sammanlagt sju hans egna medredaktörer på OEI! Ytterligare någon (Raattamaa) har varit det.
Jesper Olsson basar även över utgivningen på OEI Editör, som ju delvis sammanfaller med hans lista över rekommenderade författarskap.
Sverige är ett litet land, men är det verkligen så litet att de enda två decennieöversikter jag sett över svensk poesi ska ha den här karaktären av fullständigt intern partsinlaga?! Hanna Nordenhök i Aftonbladet 21/12 nämner (och rekommenderar) i princip samma poeter som Jesper Olsson, hon tar dessutom upp Karl Larsson (redaktör för OEI) och den internationelle language-poesins nestor Charles Bernstein (utgiven i Sverige av OEI Editör).
Var blev de andra tidningarnas poesiöversikter av? Har jag missat något? Finns det längre någon kritik?
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
5 kommentarer :
Brett ar*le, brett engagemang!
Johan Lundberg skriver på axess kulturblogg om fenomenet, men fokuserar mest på ihopslagningen av Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
http://www.axess.se/blog/post/2009/12/22/Ar-planen-att-sla-ihop-SvD-och-AB.aspx
Tja, han är ju dessutom forskare vid Stockholms universitet. Men inget av detta är ju något fel (hur skulle det kunna vara det?) Problemet - och det är ett stort problem - är att han i sin auktoritativa roll som kritiker på SvD rekommenderar poesikamrat efter poesikamrat från den tidskrift han var med och grundade. Detta utan att läsaren upplyses om att han är knuten till OEI, liksom en rad av de författare han skriver om. Man kan säga att det i högsta grad saknas transparens. Resultatet är en slags litterär korruption.
När jag i ett par artiklar 2004 varnade för OEI-skolans dominans fick jag väldigt mycket skäll för detta. Men nu är vi där. Några andra skolbildningar eller andra typer av författarskap nämns över huvud taget inte när det är dags att sammanfatta decenniet.
P.S. Mycket av debatten från 2004-2005 är raderad (den fördes bl.a. på o-tidskrift, och av nån anledning har redaktörerna Martina Lowden och Elise Karlsson sett till att inläggen inte finns kvar) men tillräckligt ligger kvar på nätet och i tidningsarkiv för att man ska kunna följa upptakten.
Tack för påpekandet, Lenke.
Kort sagt, Björsten: världen är korrupt. Från den svenska kulturankdammen till FN eller annat valfritt forum... varför inte svenska snutkåren? Att sitta på massor av stolar och låtsas som om det regnar gjorde väl redan en och annan gammal grek... acceptera detta och lämna detaljerna därhän, så blir hjärnan fri att skapa!
Skicka en kommentar