Läsvärd artikel i SvD för alla som är det minsta intresserade av litteraturtidskrifternas situation. Artikelförfattaren Kristian Fredén ger en relativt hoppfull bild av läget; han inventerar vad som finns kvar av kvalitetstidskrifter inom det litterära fältet och hittar ändå en hel del.
Han anmärker, helt riktigt, att tidskrifterna nu mycket mer än tidigare har noggrant mutat in var sitt intresse- eller bevakningsområde; Lyrikvännen har sitt, Parnass ägnar sig åt etablerade klassiker osv. De övergripande, breda kulturtidskrifterna är nedlagda, som Artes, BLM, Allt om Böcker, Vår Lösen med flera - och det kan ju inte heller Kristian Fredén, trots sin positiva grundinställning, dölja.
"/.../ betyder då allt det här att det inte skrivs lika intressanta artiklar längre? Knappast. Det är mer en fråga om att den intresserade måste lotsa sig själv på ett annat sätt än förr om åren, på gott och ont. Det ligger så att säga i det nya medielandskapets natur."
Det finns ytterligare några viktiga kulturtidskrifter med litterär inriktning, som inte Kristian Fredén nämner, främst av dem kanske Aorta. Men inte heller den har ju viljan eller förmågan att gripa över hela det litterära fältet, utan har sin retrogardistiska hållning som en utgångspunkt. Post Scriptum, som är på väg att återuppstå, är inriktad på översatt lyrik. Aurora, som jag själv jobbar med, vill vara en bred litteraturtidskrift men saknar resurserna att ge mer än glimtar av den samtida och äldre romantiken.
För att citera mig själv ur en av alla bloggposter jag skrivit om det här ämnet:
"/.../ var blev de tidskrifter av som kombinerar lyrik och prosastycken av kända och okända namn med introduktioner, översiktsartiklar, kulturdebatt och en heltäckande recensionsavdelning? Kort sagt, var blev den breda litteraturtidskriften av? Har den spelat ut sin roll nu en bit in på 2000-talet? Varför vill ingen redaktör ta på sig den otacksamma rollen av att vara vuxen och låta andra leka på sin gård?"
Det handlar om kotteritänkande och omognad. Hos somliga av de små avantgardetidskrifterna som vuxit sig orimligt stora (läs: 0EI) handlar det om den ständiga viljan av att vara först med det nya. Men glöm inte att detta fokus vid avantgardet i en återvändsgränd historiskt sett är en ny situation. Historiskt har det alltid (åtminstone sedan slutet av 1800-talet) funnits både breda och avantgardistiska litterära tidskrifter. De bägge sorternas tidskrifter har speglat sig i varandra, funnit både inspiration och motstånd, något att ta spjärn emot. När vi enbart har kvar det självutnämnda avantgardet (samt några fickor av bredare kvalitetstänkande)speglar det ett samhälle i sönderfall, där kulturen blivit till fragmenterade öar. Hoppfullt för kulturtidskrifterna? Nej, inte speciellt, tyvärr.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
4 kommentarer :
Nej, nu måste jag invända lite här: Jag vet ju att du inte är särskilt förtjust i OEI, men du kan väl ändå inte påstå att det är en "orimligt stor" tidskrift? Det skulle förvåna mig mycket om den över huvud taget gick runt ekonomiskt.
Sedan är det väl också så att Aurora faktiskt fokuserar på romantiken, och det är väl inte bredare än att fokusera på exempelvis retrogardismen eller den där *****materialismen som ingen vill kännas vid.
Det finns betydligt fler än OEI med liknande inriktning, men den är liksom flaggskeppet. Få litterära tidskrifter har varit opåverkade av språkmaterialismens framgångar. Man märker ju att det är så man får medieutrymme, om inte annat!
Vad menar jag med "orimligt stor"? Tja, exempelvis följande: OEI har ca 200 läsare. Men trycker varje nummer i 1000 ex. Det är en extrem överupplaga. Det är ett exempel på att tidskriften är "uppblåst" i betydelse.
De bredare litterära tidskrifterna anknyter, eller vill anknyta, till ca 2000 år av centrallyrik, berättande poesi m.m. Det är skillnaden.
Andreas: Hur vet du att OEI har ca 200 läsare och trycker i just 1 000 ex? Vad grundar sig dina siffror på?
Kollar man på OEI:s hemsida så kan man lätt konstatera att många av deras tidigare nummer är slutsålda, vilket i så fall talar emot din tes. Men fakta är väl inte så viktigt när man smutskastar.
Jag har en muntlig uppgift från en initierad källa. Jag betvivlar dock inte att några av deras tidigare nummer är slutsålda.
Skicka en kommentar