Dags för Debutbar igen

Jag vet inte hur många år det här arrangemanget har funnits, men Debutbar på Kulturhuset i Stockholm har vid det här laget etablerat sig som en ganska klassisk tillställning och mönstring av nya svenska författare. Med ett stort problem. Som ung och naiv kulturintresserad människa (har jag någonsin varit ung och naiv?) tror man gärna att urvalet av författare på Debutbar är till för att spegla den svenska debutantutgivningen. Men så förhåller det sig inte. Urvalet speglar helt enkelt vilka förlag som sponsrar, i år är det Bonniers, Norstedts, Alfabeta, Natur & Kultur samt Ordfront. Vilket innebär att endast en poet medverkar, den av mig i tidigare inlägg omnämnda Helena Österlund. Ingen språkmaterialism, ingen arbetarpoesi och inte heller någon romantisk poesi. Det är tråkigt för publiken, som inte får någon möjlighet att bedöma kvalitetsnivån på den unga svenska poesin i ett enda sammanhang och också förlorar ett gyllene tillfällle att hitta sina eventuella favoriter. På prosasidan ser det lite mera intressant ut... Men förlagen tror inte på poesin, det är den enda möjliga slutsatsen.