Listskrivandets faror och glädjeämnen

Varför skriver man egentligen listor över de bästa böckerna, som Gabis här nedan? Är det för att upprätta en kanon, för att tipsa om något riktigt bra, för att få överblick, eller för att det helt enkelt är roligt? Jag vet inte. Något lockande finns det väl alltid med listskrivande, även om risken är att det blir alltför ytligt och summariskt.
Jag sitter med DN:s senaste boklista framför mig, publicerad lördagen den 16 oktober. Här handlar det om att tio av DN:s kritiker väljer ut de "just nu" bästa böckerna ur höstens utgivning (böckerna ska vara utgivna efter den 15 juli). Jag vet inte hur länge DN har publicerat sådana här listor, i ett tiotal år har man väl hållit på, fast från början samarbetade man med kritiker också från andra tidningar, som t.ex. Arbetaren. Då var listan på sätt och vis intressantare men även nu har det sitt intresse.
Jag konstaterar som hastigast att flera DN-skribenter figurerar på listan, som toppas av Henrik Berggrens Palme-biografi "Underbara dagar framför oss". Jag konstaterar också att listan är kliniskt fri från diktsamlingar. Har det verkligen inte kommit ut någon diktsamling under de senaste månaderna som är värd att notera?
Boklistan sammansättning blir på så sätt ett symptom på diktsamlingens ställning som genre i vår tid; den är mycket svag. Huvudorsaken är för mig språkmaterialismens dominans, som har utarmat poesins register, minskat dess betydelse som gestaltare av känslor och djupare förändringar i samhället. Men också den (mer) begripliga och traditionella poesin lider; fåtalet berättande diktsamlingar som kommer ut håller en lägre nivå än tidigare. Ulf Lundells "En öppen vinter" hör till de estetiskt sett misslyckade utgåvorna under det senaste året, och det beror ju inte på att den skulle brista i kommunikativ inriktning. Någonstans, tycks det mig, är hans skrivarjag numera insvept i ett skyddsnät som skymmer hans enkla men förr ändå så levande och faktiskt nyskapande tilltal; bort med det!
De diktsamlingar som kommer ut, kommer ut på udda tider - oftast före den egentliga säsongen, exempelvis kom Anna Hallbergs "Colosseum, Kolosseum" ut mitt i sommaren. Vilket är ett sätt att försöka ge dem större uppmärksamhet, antar jag, befriad från konkurrens av bästsäljarna. Men det verkar inte riktigt fungera.
Men även Gabis all-säsongs-bästa-lista saknar diktsamlingar... höll jag på att skriva. Odysséen är förstås episk dikt, och upphovet till så mycket av vad som skulle komma. Men dikterna i övrigt, mycket kan bli bättre.