2011-06-21

Raderna - Harjet Singh

En ghazal

Inom husets väggar, utanför dess väggar: stoft
Spegelbilden stoft, och ansiktet är täckt av stoft.

Allt som hjärtat håller svävande i dagens ljus
Rusar genom kvällens storm och lägger sig som stoft.

Dans av stoft, och andetag av stoft, och byn är stoft.
Människorna vandrande som i en skrud av stoft.

En gång (det är sekler sedan) låg här ett hav.
Svall av stillhet nu, av sand. Och dyningar av stoft.

Vandrande och sökande, på drift efter en plats.
Svävade och stannade och flög igen som stoft.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Övers, via engelskan av Lars Andersson, som också skrev så här om diktaren:

Harjit Singh (. . .) var född 1959, och tillhörde de få av sin generation som höll den traditionella, persisk- och urdu-rotade ghazalen levande i hindipoesin; han utgav tre samlingar. (. . .)
Harjit var en hjärtlig, kaotisk, impulsiv, säkert djupt sorgsen man. Han livnärde sig och sin familj som möbelsnickare, under senare år var han anställd i ett projekt för att inventera och utveckla barnleksaker i byarna i södra Himalaya. Jag hade bett honom berätta för mig om snickeri och poesi. Nu får jag aldrig veta.


Ur Vår Lösen 3/4 1999

Harjet Singh dog i April 1999.

Författaren Lars Andersson var en av mina bästa redaktörskollegor, den korta tid vi arbetade en del tillsammans, mellan 1998-2001. Det är märkligt vad människor kan betyda för varandra i den skrivande världen, med vissa kan man dansa, med andra är det tungfotat värre. Jag, som närmar mig en annan ålder, kanske aldrig mer präglad av samarbeten, kanske i bästa fall ett långt oberoende ensamarbete, vill passa på att nämna och tacka de öppet sinnade och kloka kollegor/samarbetsparters jag haft, förutom Lars: Sverker Tirén, Bo Eneroth, Ylva Eggehorn, Björn Wrangsjö, Ylva Brune, Titti Hasselrot, Ingela Lind, Monica Larsson, Anders Olofssson samt ett par tre andra som är döda, och som jag inte nämner, detta ska ju inte vara en dödsruna; men en överlevnadsfest - klädd i stoft.

Musiken här kan tänkas handla om det: You-Tube