Om de okoncentrerades olidliga lätthet

En inte så himla dålig artikel av Håkan Lindgren finns att läsa i GP. En recension av "The shallows – What the internet is doing to our brain", av Nicholas Carr.

.

Saxar:

"Att lära sig spela piano eller jobba som taxichaufför och tvingas hitta i Londons gatunät resulterar i påvisbara förändringar i hjärnan. Och nu kommer det verkligt intressanta: bara att tänka på att spela piano förändrar hjärnan. I en studie fick en grupp pianoelever sitta framför ett piano och föreställa sig att de spelade; de uppvisade sedan samma förändringar som en kontrollgrupp som spelat på pianot.
Likaså formas hjärnan av att vi läser – och hur vi läser. Djupläsande är inte naturligare än nätsurfande. Det är värre än så: det är bättre – och därför måste vi vänja oss av med det. I vår tid utgör alla kvalitetsskillnader en störning. Att vi läser på flera olika nivåer borde inte innebära en konflikt: jag vill tro (utan att ha några neurobiologiska belägg) att en omväxling mellan djup och yta berikar tänkandet, men vi fostras in i en motsättning. Det stressade, okoncentrerade internetläsandet förvandlas till ideologi. Djupläsandet är föråldrat och asocialt, får vi veta – förmodligen är det medskyldigt till kolonialismen också.
Vi kan iaktta en stor, pågående omdefiniering: det djupa läsande som Carr beskriver håller på att omdefinieras till passivitet. Om jag läser en roman som engagerar fantasi, inlevelse, minne, intellekt och självkritik är jag passiv. Om jag skriver ”Fan va gött!” under en Youtubevideo som någon länkat till på ­Facebook är jag däremot aktiv, medskapande och tar makten från något slags odefinierad elit.
Det koncentrerade tänkandet har alltid behövt skyddas mot sin urfiende – majoriteten. Ingenting är mer irriterande för de okoncentrerade än koncentration. Än mer störande är uppfattningen att det lugna, självständiga tänkande som man utvecklar ensam med en bok – och som man bär med sig överallt, även efter att man lagt boken ifrån sig – bör vara tillgängligt för alla, inte bara för ett fåtal, som på Montaignes tid. Den inställningen håller på att omdefinieras till elitism – en begreppsförfalskning av imponerande mått."

Fan va gött!

Håkan Lindgren i del 2  av debatten, nu endast på Low Life.