Ja, naturligtvis! Både Yahya Hassan och Asta Olivia Nordenhof (de två jag läst) skriver en omedelbar och tillgänglig poesi som på det hela taget lyser med sin frånvaro på svensk botten, där t.o.m. politisk dikt kommer i form av konceptpoesi (Athena Farrokhzad).
Jag ser alltså två möjliga utvägar för svensk poesi att komma ur sin nuvarande låsning (såvida det inte går genom inre kraft och inspiration), nämligen ett återvändande till 70-talets bästa poesi eller ett öppnande för den unga danska lyriken.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar