Axfors debattartikel har sina poänger men får hon något svar?

Det är lätt att förstå Anna Axfors frustration över läget inom svensk poesi. Den nödvändiga förnyelsen och utvecklingen av svensk poesi känns försenad med en 5-10 år. Det finns liksom ingen samtidspoesi efter språkmaterialismen.

En stor del av skulden ligger hos förlagen. Visst är det patetiskt att nästan inga debutanter ges ut, men tro inte att unga författare är ensamma om att ha svårt att få ut sina alster, det är ju snarare poesin som genre som är hotad i dag.

Anna Axfors skulle kunna vara en del av denna förnyelse, men det är för tidigt att säga. Skulle dock vara kul att få veta varför det är det norska förlaget AFV Press som ger ut unga svenska poeter som inte de svenska förlagen ger ut. Hur ser det ut med distributionsmöjligheterna; det finns praktiska problem vad gäller för poesin att gå över gränserna i Norden, även om intresset från Norge för ny svensk poesi har funnits tidigare under 00-talet (Flamme forlag).

Uppdatering: Anna Axfors får svar på tal av (sin fb-kompis) Jack Hildén. Det är, som någon sa, bra att debatten förs men jag är ganska säker på att Axfors hellre hade fått svar från någon redaktör eller chef på de större bokförlagen. Men det är notoriskt svårt att få svar från några makthavare i sådana här underifråndebatter; hur många svar tror ni jag fick från Kulturrådet på min debattartikel från 2012?

Uppdatering 2: Även Kristian Lundberg ger sig in i debatten. Misstron mot författarutbildningar/skrivarkurser delar jag. Men det är en annan historia.

Uppdatering 3: Victor Malm i Expressen uttrycker en uppfriskande tilltro till den unglitterära tidskriftens möjligheter även i framtiden. Hade han dessutom i sin uppräkning nämnt 80- och 90-talens Den Blinde Argus bland unglitterära tidskrifter hade jag naturligtvis tyckt hans lista varit ännu mer komplett...

Uppdatering 4: Läsvärd sidokommentar av Helena Fagertun på Hundra namn. Fast jag undrar lite grann varför hon, som hon själv skriver på bloggen, slutade "skriva" efter att Bonniers på ett senfärdigt och klumpigt sätt hade refuserat hennes debutmanus? Det finns ju fler bokförlag att vända sig till och t.o.m. egenutgivning! (Systrarna Brontë debuterade genom egenutgivning av Poems en gång i tiden!) - Vad gäller klyftan mellan oetablerade och etablerade har Fagertun dock rätt.