Kristian Lundbergs poetik och Grupp 86

Det går inte att tvinga sig till att skriva skönlitterärt. Men man kan avsätta tid till skrivandet, så att man är redo. Man kan förbereda sig för uppdraget genom att skriva och läsa mycket. Skrivarkurser av olika slag hjälper däremot inte, utom möjligen på marginalen (ibland kan de också stjälpa ett gryende författarskap, exempel på det finns).

Så vill jag med egna ord omformulera något av det som står i Kristian Lundbergs rätt outtömliga poetik-bok på ellerströms, ”Jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du”. Boken är en skattkista för den som vill lära sig mer om läsandets och skrivandets konstart. Den är i första hand till för att du ska upptäcka mysteriet du har inom dig själv, och som skrivandet kan hjälpa till att frilägga. Det är bara att börja nysta, om du känner lockelsen.

Det är förmodligen den viktigaste poetik jag läst på svenska språket sedan Olof Lagercrantz ”Om konsten att läsa och skriva”, som Kristian Lundberg också tar spjärn mot några gånger. Glöm inte heller Bob Hanssons ”Bräcklighetens poetik”!

*

Det är roligt att Kristian skriver så mycket om Grupp 86, en årgång av Wahlström & Widstrands klassiska Grupp-antologi alltså. Och mycket riktigt, det var den bok alla ville debutera i på den tiden, åtminstone för min generation var det fortfarande så. (Nu är Grupp-antologin som startade 1965 och där bland andra Ulf Lundell och Bruno K. Öijer medverkat för länge sedan nedlagd.)

I just Grupp 86 medverkade – förutom jag själv – hälften av den blivande Malmöligan, Håkan Sandell, Kristian Lundberg och Lukas Moodysson. Dessutom recenserades boken i Kvällsposten av en fjärde medlem, Clemens Altgård. (Jag minns inte att Malmöligan ännu hade så att säga presenterat sig utåt som en poesigrupp, men kanske har jag fel, Kristians beskrivning tyder på det.)

De dikter jag själv hade med var väl mest att se som ett knippe melodramatiska Vesuvius-övningar, även om den sista prosadikten ”Mytverkstad” gav ett visst hopp för framtiden. Med rätta sågades de också av Clemens Altgård i Kvällsposten! Nu har jag för länge sedan förlåtit mig själv för att jag medverkade med så pass dåliga dikter. Det var ändå en glädje att vara med i Grupp 86.