Uppdatering: Enligt Lill-Marit Bugge, som var där och lyssnade alla dagar så slutade Johan Jönson läsa en kvart före utsatt tid i fredags, eftersom han helt enkelt inte orkade längre. Då hade han ca 100 sidor kvar av den sista boken.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2016-01-21
Johan Jönson
Hur ska man då lyssna till en maratonuppläsning av det slaget som Johan Jönson just nu genomför på Rönnells? Ska man lyssna efter de korta, fjärilsliknande diktsekvenserna som nästan alltid finns insprängda i den massiva, större helheten, ofta av stor men imploderande skönhet? Eller ska man helt enkelt sitta av och låta sig manglas av den klagande, malande helheten på sjungande norrländska? Jag vet inte, bägge sätt går naturligtvis bra, och det finns säkert fler sätt än så. Det visar på diktverkets (gäsp, men ändå) komplexitet. Det vore i alla fall fel att säga att Johan Jönson anno 2016 inte kommunicerar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
4 kommentarer :
Det är en imponerande poesimanifestation Johan Jönson gör. Poesin borde finnas på fler ställen. Överallt. Hela tiden.
Ja, jag lyssnade bara en timme i onsdags, men det var rätt starkt.
Kan man inte även nyttja tunnelbanestationerna för maratonpoesiuppläsningar? Så att alla väntande människor får något annat att lyssna på än spridda mobilsamtal, gnisslande vagnar och stressade resenärer.
En liten scen. En mikrofon. En poet.
Jag har läst i tunnelbanan. En svår scen. Men det kan gå.
Skicka en kommentar