Den Blinde Argus 5-1986
Kent-Inge Phersson
ur "Till De Närmast Sörjande"
Jag är ingen diktare
Jag har inget att berätta
(i varje fall inget nytt)
Jag har heller inget att leva för
(kanske en sanning med modifikation,
men likväl en sanning)
Och likväl skriver jag
Och likväl lever jag
Kanske misstar jag mig
Kanske är jag en protest
***
En tanke slog mig
Skillnaden
mellan författaren och dåren
är densamma
som mellan spegeln och svampen.
Båda rör sig i samma verklighet,
dåren (svampen) suger åt sig
och går under.
Författaren (spegeln) reflekterar
och blir berömd.
Anmärkning; En djup och ärlig dårskap,
en smula distans till sig själva,
gud och sitt arbete och ett totalt
utlämnande av allt är enligt min
mening viktiga kriterier för
präster och litteratörer.
***
Det jag inte ser
blir nu aldrig synligt
när även jag förlorat
kontrollen
över den inre betraktaren
("Till De Närmast Sörjande" gav Kent-Inge Phersson (numera Perseius) från Virserum ut på eget förlag. Den Blinde Argus gillade den så mycket att vi införlivade den som ett specialnummer av tidskriften.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar