Som religiöst engagerad, eller snarare engagerad i frågor om tro och skrivande tycker jag att det är en lätt oroande dikt. Den är så bestämd i sina utsagor, som synbart ger ett godkännande av ”stölden” som strategi, åtminstone när det gäller oändligt värdefulla saker, som mänsklighetens kanske djupaste symbol, den heliga graalen.
Är det då en heretisk – dvs. en kättersk – dikt om människans uppror mot Gud och den gudomliga ordningen? Eller rör det sig snarare om ett uppror mot prästerskapet, och i såna fall, det kristna eller det judiska? Är det ett ställningstagande för det sekulära konstnärskapet mot alla odds och oavsett konsekvens?
En sak är klar, den som har skrivit dikten, eller den röst som talar i den, tillhör någon som har funnit någonting av stort värde. Vem är då graalens rättmätiga ägare, som dikten sätter inom citationstecken? Den judiska kulturen? Den kristna kulturen? Poeten? Tillhör graalen som symbol och kanske andlig verklighet alla? Är det vad dikten säger?
Det är en outtömlig dikt och för mig är den full av frågor trots att poeten talar så bestämt och inte ett ord går att ändra.
LÖFTE
Jag kommer aldrig
återlämna
Den Heliga Graalen
till dess
”rättmätiga ägare”
(övers. Peter Lindforss)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar