2016-12-22

Singapore - ett julkort från en snubbe i Malmö

Jag brukade köpa ost och speciella kex och marmelader. Jag brukade gå bakom råttorna.
Mina föräldrars magar är äldre nu.
Jag kanske måste åka till Singapore. Det är en spännande idé. Att andas konstgjord snö bland döda tigrar. Att åka hissen upp till himlen, att tro att sådant går.
Hur du cyklar genom januarinatten. Hur du tror att månen är en ost.
Jag kanske måste åka till Singapore, äta räkor i China Town. Bada i det skitiga vattnet. Tänka: men det är väl sjyst här, det ska ju vara så klart vatten.
Men så kommer rädslan, hur flygplanets golv är ett hål i luften.
Min terapeut har berättat: ångest för att ha ångest. Är den vanligaste ångesten. Den som så tydligt värker, den som inte finns. Den som bara känns.
När svärdet i den tunna tråden hugger, är jag aldrig där.
Jag brukade köpa ostar som luktade så härligt. Jag brukade se min mammas ögon. Jag brukade vara glad. Jag brukade se hennes ögon glada.
När svärdet i den tunna tråden hugger, har jag alltid lyckats vara någon annan.
Och nu ska jag kanske till Singapore. Jag måste ha fukten. Det räcker inte med hösten. Det räcker inte med regnet. Det är inte nog med den mjuka sängen.
När svärdet håller på att falla.
Hej! Osten har en känsla av att åldras. Att bli godare då. Livet har en förmåga att hoppa, du minns väl skutten nu, över och under och gräv dej ner, upp till ytan och allt du ser.
Jag kan lika gärna dö i Asien. Eller på vägen dit. Det handlar om att aldrig få välja. Det handlar om att inte få komma hit.
Jag köper böcker till mina föräldrar. Om spanska inbördeskriget. Jag läste Hemingway när jag var femton, men pappa sjöng Dan Andersson. Vi lyssnade på Fred Åkerström. Balladen om Joe Hill.
Jag kanske måste åka till Singapore. Jag vill hålla kärleken vid liv.
Jag drömmer mardrömmar om att flyga.
Utanför skolan på sjuttiotalet letade vi efter fimpar, en gammal kompis och jag. Vi var barn då. Jag var ett barn när jag blundade och cyklade. När jag körde in i en Mercedes. ”Vet du vad den kostar”, skrek en man med omaka strumpor, ”jag ska döda dej!”
I Thailand råder diktatur. I Singapore lever utrotningshotade djur. I bur. Jag kanske måste åka dit.
Fattar du!
Det är jul igen. Jag kan inte köpa dessa goda ostar. Mina föräldrar har ont i magen. Det som fanns försvinner.


Inga kommentarer :